Aftonbladet – 2 juli 1855, sida 3

ning af intendenten Blanchot, som förträffligt under stödjes af de honom underlydande embetsmnnen, är detta helt naturligt. Emottag ete. Pelissier. Hr A, Launoy, Monitörens korrespondent, skrifver d. 8 Juni från Kertsch: Anfallet emot Taganrog var en haudling, som kriget gjorde nödvändig. De allierade skonade a 1 vilja och i menniskokärlekens namn pri vat egendom och sköto blott på de byggnader, i hvilka goldater lågo i bakhåll för at: strida. Den 4 Juni om margonen styrde flottiljen till Mariopol, dit den ankom kl. 6 på aftonen. Hela staden är ett stort spanmålsmagasin. Utom de stora byggnader som voro uppförda till spanmålsmagasiner var äfven hvarje annät hus till en del fyldt med spanmål, och för tillfället funnos ofantliga för råder på platsen. Då parlamentärerna d. 5 om morgonen stego i land hissade invånarne den hvita flaggan. Enligt deras uppgifte hade dagen förut alla civiloch militärmyn digheter tagit till flykten och 5—600 kossacker hade utrymt staden och lägrade 10 veret inåt landet. -Österrikiske konsuln. rom vid detta tillfälle ådagalade mycken ifver, begärde ait man skulle skona staden. Man uppbrände blott de byggnader och förråder som tillhörde ryska regeringen och drog sig tillbaka vid middagstiden. Jn del af fartygen återvände till Kertech; de andra angrepo Gheisk och Temrink på sydöstra kusten. Journal de Cönst., för d. 14 Juni förmärler att ångfregatten Ulloa, medfört till Turkiets hufvudstad 159 flyktingar af olika nationer, deribland 90 barn från Kertsch. På ångfregatterra Orenoque, och p)Panama hade ankomnmit 13 ryska offierar2 gamt 346 underofficerare och soldater, som blifvit tillfångatagna under stri!en på Gröna kullen. fter ,RyskaInvaliden, meddelade vi för några dagar sedan en berättelse om expeditiogen till Teganrog hvari saken fratbställder så, som skulle ryska garnisonen hafva ärofullt slagit angreppet tillbaka, Presse dÖrient och Patrie innehålla mu bref från Kertsch af den 19 Ju i, i hvilka man ser motsattsen. sTaganrog, — så läses i Patrieo — suppforArades att gifva sig och att läta förstöra de der befintliga magasinerna och proviantförrådes. När kommendanten vägrade, öppnades Iden; den 3—4000 man starka garnisonen intog ex betäckt ställning på den branta stranden, som beherrskar etablissementerma. Vårt sjöfolk landade till ringa antal och satte rmagasinerna i brand, den, fruktansvärda handevärsalden till trots. Staden tjenade de ryika tirsljörerne till tillfyktrort, och. derföre båste man kasta bomber och raketer på lera ställen i staden, der do gömde sig; härigenom irstördes vid pass 100 hus. När våra skepp åfgingo till Mariopol, sågo de flera betydande sldsvådor i Taganrog. Äfven i Mariopo! försökte fienden att göra motstånd; men efter de företa kanonskotten drog den af kosascker bestående garnisonen sig undan til! föjderna i grannskapet, och de mest ansedda bland invånarde kommo våra skepp till möter, anhöllo om förskoning för de enskilda husen och gåfvo, sedan detta blifvit dem lofvadt, sjelfva anvisning på sietens magasiuer och etablissersenter. Under fera timmars tid hölls staden besst: af 200 matroter, utan att kosackerna vågads röra sig. Våra operatioer utfördes med fullständigaste framgång. I Tagenrog fingo de våra tre man särade, dock obstydhgt.s Om striden den 18 Juni vid Sebartopol skrifves i den ministeriella londonertidsingen Ob servers: sAnfallen utfördes med en till for tviffan gränsande tspperh t. Malachowtornet var redan en stund verkligen i fransmännens besittning och engels ännen inträngdetrå gån zer i sågverket, ja i Sebas opols inre verk; men de kunde icke bibehålla sig der, då MaIakowtornet, som beherrskar sågverket fiån sidän, åter var i fysssrnes händer. Rystarn riktade sins rkeppskanoner emot toraet och fransmännen förmådde ej bålla sig qvar 8edan de genom den törara djer!Het eröfrat det. Såväl fraxamäs gom engelsmän sigo sig derföre mödsakade att draga sig tillbsks i sins säkra positioner utanför fästnisger. De verkställde likväl detta i god ordsicg och hafvs icke förlorat en tums bredd i terräag, ehuru derag vidare framryckande för tillfället är afbrutet.s . ; Det blir allt säkrare att de allierades förIudter den 18 Juai voro ganska stora och nöstan tre gå-ger så hetydliga som den 7 Juni, men de sysas emellertid hafva blifvit betydligt öfverdrifsa under förata intrycket af jobipo sten. Briviska krigericisters offentliggjorde des 25 Juri en förteckning på de officersre som den 18 sfupat eller efter striden dött af sina sår. De utgöra 19, hvaribland generalmajor sir John Campbell, öfv fste Yea, ot verstalöjtnant Shadforth, 7 kaptener, och 9 löjthanter. . Under dagens lopp måste likväl vidare underrättetiser ha ankommit, ty Tord Palmerston uppgaf i utdsrhuset, ssmms. dag att britiska härens förlust den 18-Juni ut gjorde 144 underb:fål och soldster döde, 1058 anderbsföl och roldater årade, 93 oMicersre lödade eller sårade, tillsimmans omkring 1300 nan. Franska armens förjust ötgjörde enligt general Pelissiers telegrafrapporter: 54 officerare dödade eller saknade (deraf 37 cöda och 17 fångnaj, 640 döda och saknadaf underoefäl och manskap, i ambulanserna 1644 sårade. å Af hvad man föröfrigt hilt.lls fått ;ig. bekant rörande stormningsförsöket den 18 Juni, synes der att avfsllet visserligen i allmänhet varit riktadt mot fyssarnes hela fortiökationsinie, hvilken sträcker sig från örlogsbamnens som skiljer m rinförstaden från det egentliga Sebastopol!) ända till den östligt belägna Kölnalningsbugten, men tt deras hufvudanfall varit niktadt mot deny närmast Köldalgängen och midtemot Mairelonen beligas Korniloffvastiosed (inom hvilken Malskofftornet befinser sig) och mot Redan, ett i form af en petsig vinkel med två bröstvärn; som vetta t fienden till, mid: emellan örlogshamnen L re LL AT er fig På 4 RR ät mr 00 DD or