Aftonbladet – 2 juli 1855, sida 2

stortå skulle. der funnit. sig trångbodd, aldrig hade en ung flickas nätta fot, aldrig ett barns rosiga extremitet kummat ingå i dem. Men huru hade dessa stöflor kommit dit, utsatta för alla. vindar -iew sådan gammal skräpbod? Se der hvad jag frågade mig sjelf i mia nyfkna otålighet. . Skofliokaren var ovärdig att ega denna skatt....Kunde han förstå,att värdera: detta kometens mästerstycke som gjorde att man drömde sig ett mästerstycke af maturen? Det var otroligt. Och likvälj förhöll-det sig så. . För andra gången såg .. jag) banden: utsträckas Och upphänga en lapp ofvanför de röda marokävgsskaften. Med en blick läste jag dessa ord -skrifns med stora bokstäfver: Oendrillons-lackeräde: stöflors Jag skulle hafva gmfvit allt hvad jag eger, jag skulle velat gifva hsla denna dags glada lymhe för att kunsa upplyfta endast.em flik af demnasslöja som kallas hemlighet: Stöflorna hade blifvit begagnade; jag var säker derom; sulorna utvisad? skidara slags märken som gatstenarne åsisåkomma på läder. Men de hade väl ej spatserat ensamma på gatax? Detta gränsadestill det oerhörda, till .trolleri. Hemligheten eggade min nyfikenhet zom växte med hverje ögönblick. Liksom sfinxen framför Oedipus tycktes stöflorna säga mig med sin gäckande. omkrets: Gissa om du kan l Jag måste fråga, tänkte jag och närmade mig boden: Ja, men huru skulle jag börja detta samtal. . Gubben hade, det är; sannt, ett öppet och välvilligt ansigte.-Iblamd. skickade han mig till och med uppmuntrande ögonkast; sedan började han åter arbeta, utan att bry sig om min närvaro. Men huru skulle jag börja, frågan var så besynnerlig... Kanske skalle han taga mig fören polisuppsyningsman; med ett ord, jag behöfde en förevämning, och jag fann ingen. (Forte. Sljer.)