Aftonbladet – 2 juli 1855, sida 2

hälften åter uppbygda Pompeji, villor, förvånade öfver sitt besynnerliga grannskap, hus i fen lätta och luftiga stil som nyttjades i Frans :s tid. Jag hade stadnmat framför ett af dessa moderna palats som en dag skola förvandla vårt gamla Paris till ett nytt Florens, och jag betraktade drömmande och fördjupad i tankar arabeskerna på en balkong, lika lätt och genomskinlig som en Brisseler spets, då jag, i detsamma jag vände mig om, blef varse alldeles midt emot ett djupt skjul som tycktes grina åt sin stolta och behagsjuka granne. Ändå mer, det fanns under detta skjul ett litet salustånd, sammansatt af murkna och maskätna bräder, och i detta stånd en skoflickare som sjöng. nr Det var ljudet af hans sång som föranledde mig att vända om hufvudet. Jag hade ännu framför mina ögon den förtjussade axblicker af huset m dt emot, och äxndå betraktade jag leende skjulet, ståndet oeh skoflickaren. Det 2 var hvad dess likar vanligtvis äroymen oflickaren! Hvilkon treflig och god skoflickare! Hans auwsigte var nästan svart, hans öga mildt och leende, tänderna hvita ooh Jysande. Hers tjocka grå hår krökte sig på han? pausen i tusende besynnerliga och nyckfulla lockar: Hans skjortärmar af en OvanIis hvithet voro. uppvecklade ofvanom armbozen, och så att hans bruma och beckiga bars sesfulla armar, hetäickta med är, syntes. Allt detta gjorde att han sot tycke af en af Decampa app. j, det var en man, en kraftfull gubbe, k och arbetsam skoflicksre, som i mitt återkallade den gode La Fonmtaines slödtige granne. R-unet bade npplört. Arbetaren aftog sina Isögon, rådfrågada hivalen, uppsteg och försvann ett ögenblick i det inre af sin zbod.