varo då och då genom en explosion. De ryska försvarsverken eller rättare försvarsverket, söndersmulades af denna fruktansvärda eld, men då å andra sidan ej heller anfallet fortsattes, hvilket aldrig varit afsigten, så aftog striden småningom och upphörde slutligen. I morgon blir det en annan historia. Jag erfor att en frivillig åtföljde fransmännen vid deras anfall på mamelonen, nemligen commander Derfiman från skeppet Caradoc, och betedde sig dervid en vrai zouave; han uppklättrade på utanverken till Runda Tornet, der det ej fattades mer än ea half tum att han fått en kula genom hufvudet. Hvarken hans tjenstifver eller hans uniform kunde taga de mera misstänksamme bland hans stridskamrater ur den tron att han var en ryss, och som sådan blef han tvenne gånger bortförd mellan två franska soldater. (Forts.) BRON (Iuasändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Då de respektive officerskärerna vid Lifregementets dragoner och hussarer samt Helsinge regemente i gårlagens Aftonblad förklarat våra i samma tidning för den 21 dennes intagna uppgifter rörsnde vissa förhål landen vid na pågåend:foörivstelselsger ä Ladugirdssårdet säso a osanna och vilseledande, torde Red. beaaget lemna plats i sia tidning för följande: Vi hafva icke yttrat at. den till gemenskapen ut delade provianten vore dälig, tan blott antydt att den år otillräcklig, och att gemenskspen derföre nödgas för egna medel köpa hvad som öfver det fastställds gaget erfordras för lefnadsbehofvet. Att så är förhallandet, lärer väl icke de resp. officerskårerna kuans bestrida. Tilifrågas truppen derom, så kan nog de lemna bekräftelse på värt påstående. Iavändes åter att gaget är tillräckligt, så föreslå vi att de resp. officerskårerna blott nagra dagar på försök föresäta sig att uteslutande lefva på lika gage som na bestås truppen. Om uuder detta experiment, som i Hers fall torde blifva både upplysande och nyttigt, iaga sugningar inställa sig och inga extra mäl behöfvain tagas, så förklara vi oss beredda att äterkalia värt påstående om gagets otillräcklighet. Att den kontanta aflöning, hvilken, i stället för gage in natnra, uigätt till gemenskapen vid dragonsåren, är otillräcklig, medgifves i den insända rekla mationen, och torde detta medgifvande af så kompe tenta domare vara tillfyllest. Huruvida gemenskapen åter fipner någon mättnad af eller tröst uti bosarofficerarnes reflexion, att truppen, i afseende på aflöningens otillräcklighet, delar lika lost med alla öfriga passevolaccetagare, våga vi betvifla. Ea tom mage blir ej bofsammare i anspråk derigenom att andra lika toma magar finnas till. Då nu bemälde officersnår medgifvit att den kontanta aflöningen är otillräcklig när priset å födoäm noen är så högt som pu, så frågas: om det ej hade varit kärsns skyldighet att långt för detta göra underdånig framställnipg derom och påyrka ea förhöjd aflöning? Medel deriill hade ju, om ingen annan otväg fannits, kunnat åstadkommas genom att förkorta förlustelselagret nägra dagar. Att åter exercisen, tilis reklamationen afgafs, varit naskränkt till färre timmar än uader vanliga förhållanden, vilja vi gerna antaga, efter officerskärerna så försäkra. Men vi skulle blifva d2 resp. officerskärerna särdeles förbundna om de behagade vid tillfaålle upplysa: huruvida icke under dessa vfärre timmars tiden ändock tagits så väl i akt, att exercisen blifvit fullt ut lika mycket om ej mera uttröttande både för truppen och hästarne, som de flera timmarnes exercis, nunder vanliga förhållandens är; äfsensom huru vida den forcerade ridningen lika tidigt börjas vid föregående möten, som vid närvarande förlustelseläger? Att den fastställda hö-rationen förminskats med en tredjedel lärer ej kunna bestridas. Att denna förminskning på sätt och vis blifvit ersatt med en half kanna hafra erkännes. Det hö — 10 — som dagligen bestods hvarje rustningshäst, när vår uppsats skrefs, var dock af ganska dålig beskaffenhet (det bestod neml. af kort starroch ändock kortare hårdvallshö blandad:). Det hade säledes ett gauska ringa fodervärde, och vi åro fullt förvissade om, på grund af egen erfarenhet, att så beskaffadt hö hade blifvit kasseradt, under vanliga förhållanden. Om befslet förfarit rätt, då ett medgifsande lemnats icke blott att hö-rationen skulle förminskas, utan äfven att denna fått utgå i vara af sämre beskaffenhet än vid föregående möten, tarfvir ingen vidare utveckliog. Foderrationens otillräcklighet ådagalägges dessutom fullständigast genom den omständigheten att förste majoren vid dragoserna en af dsgarne af egna medel bestod samtliga rustaingshästarne en exira förplägning — i hö — en casus som, SR vIat VI Kunna erinra oss, förr aldrig egt rom, Den antydda srärigheten ait anskaffa godt hös år blott ett svepskäl; godt hö har ständigt funnits å Hö torget och vid broarne till salu, eburu till högt pris. Vi hemställa derföre : är det billigt att rustningshåstarne skola ställas på förknappniog derföre att fodret är dyrt? Ä:o väl dessa äfven att anse såsom passevolancetagare under nuvarande förlustelseläger ? Framställningen att foderbrist i är egt rum, är ej med rätta förhållandet öfvereosstämmande; förlidet irs foderskörd var både rik och af ypperlig beskaffevhe!; men foderåtgången har varit större ån vanligt, i föjd af de höga sädespriserna, hvarigenom föga spanmäl användts på kreaturen, och höet har derigenom stegrats i pris. Det är fägnande att de respekt. officerskårerna anse hästarne vara i så ypperligt hull; väl om detta vitsord äfven kan om hästarae lemnas, lå förlustelselägret är slutadt, och äu bättre om rusthållarne framdeles utan anmärkning af befälet få hälla bästarne i samma hall som vi. aftåget. Stockholm den 26 Juni 1855. Zz. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Kl. 17 I i daco vthröt eldevåda nti ecenda