Frankrike, Ett förenadt norden skulle nättopp blifva hvad det civiliserade Europa och isynnerhet vestern måtte önska, en stark defensiv makt, såsom Fredrik Sneedorf yttrade 1792: ,Våra berg, våra förenade flottor, vårt hårda klimat, vår gamla kärlek till friheten, till fäderoeslandet och till våra konungar skulle göra det omöjligt för någon makt på jordklotet att slita oss ifrån nordpolen och ifrån vår sjelfständighets. — I den ställning vi nu befinna oss är Danmark ett rof för Preussen, Sverge för Ryssland och den ryska fiskörnen hackar redan i Norges hjessa. Ett förenadt norden kan deremot med lugn emotse ett ryskt tåg öfver ett fruset Ålands haf; för ett förenadt norden är Holsteins förbundsförhållande ingen fara; ett förenadt norden kan utan våda utestänga Ryssland från Finmarkens isfria hamnar, och från ett förenadt norden skall Amerika väl svårligen kunna rycka sundstullen, ty då skulle Öresundets kuster vara i samma makts händer. Och huru väl passa ej de tre länderna tillsammans? Att nu ej kosta ett ord på så bekanta sanningar, som vårt gemensamma ursprung, vå:tg:mensamma språk, vår beslögtade nationalkarakter, må vi blott erinra om den omständigheten, att under det öanmark är företrädesvis ett åkerbrukande land, är Sverge ett framskridet fabriksland och Norges skeppsfart står jemförelsevis högre än både Danmarks och Sverges. Storbritannirns rikedom består, såsom bekant, i dessa trenne rikedomskällor: åkerbrukets, fabriksväsendets och sjöfartens stora, men dock harmoniska utveckling Hvart för sig hafva nordens tre riken den ena af dessa källor utvecklad framför de två andra; förenade hafva de alla vilkoren till de fram steg i makt och välstånd, som ligga inom deras fysiska och moraliska möjlighet. Då vi icke tänka oss en skandinavisk helstat, utan en federativstat, kunna de inre förhållandena i hvarje land icke åstadkomma stora svårigheter. Hvarje land kan behålla sin författning, och unionen mellan Sverge och Norge, som på sednaste tider gifvit anledning till små tvister mellan de båda rikena, skulle stärkas och befiästas genom dettredjes tillkomst, ty i de flesta fall skulle enighet rörande de gemensamma angelägenheterna kunna åstadkommas mellan två länder, och då måste det tredje gifva vika, likgiltigt om hvilket fråga vore, något som våra helstatsmän väl skola medgifva. Hufvudsvårigheten ligger i valet af en personlighet till att stå i spetsen för detta förenade norden, ty SvergeNorge har en tronföljare, Danmark en annan. Vidare har Danmark en af utlandet garanterad, af landet sjelft antagen arfföljdslag. Hvem skulle nu lemna rum för den andre, och hvem skulle bli regent öfver de tre nordiska rikena? Ty detta står fast, att vilja alla tre folken föreningen, så måste de också vilja medlet och vara derom fullt medvetna. Det första de alltså måste vara beredda på är att göra det nödvändiga offret af en personlighet och en arfslag, ty två lika berättigade tronfö jare kunna ej bestå vid sidan af hvarandra., STEEN