Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 2

icke slagfältet förr än de upproriske, hopträngda på Isaksplatsen bakom Falconets bronsstod, hade blifvit nedsablade af kavalleriet och bortsopade af kartescherna. Slutligen ännu ett faktum — ur kejsarens privata, husliga lif. För dess fullkomliga sanningsenlighet kan jag gifva den bästa borgen, då iag säger att saken berättades mig när jag 1852 vari Breslau; af doktor Mandt, sjelf en af hufvudaktörerne i den lilla huliga dramen. Hr Mandt är kejsarens enskilde läkare. Hans anseende som vetenskapsman är, eburu fast grundadt, dock icke på långt när så stort som hans anseende såsom en skicklig praktikus. Hans allopatiska medbröder förebrå honom att hafva öfverdrifvit Habnemanns lära genom uppfinningen af den atomistiska medicinen. Huru dermed än må förhålla sig, är hr Mandt, såsom praktikus eller derföre att han njuter kejsarens förtroende, i Petersburg en betydande personlighet, Såsom menniska har :han något af den fysionomi man tillskrifver Faust;. han är en mycket kall, mycket allvarsam, mycket stolt man, med fina anletsdrag, magra kinder, djup blick, — en af dessa personligheter, hvilkas skick och tal förråda en dold kraft — att göra godt eller ondt. Jag: förklarar härmed, att enligt min öfvertygelse doktor Mandts. kraft uteslutande härflyter ur den förstnämnda principen, och, sedan : detta är sagdt, lemnar jag nu honom ordet. Det lilla inflytande som min samhäöllsställning och mina dagliga relationer med regenten beredt mig har naturligtvis väckt afund. Min främmande nationalitet, min preussiska uppfostran, den öfverlägsna bildning man anser mig: ega tjena till utgångspunkt för mina fienders stämplingar, Dessa intriger bilda ett tillstånd af städse fortgående strid, och de skamliga medel de härvid begagaa kunde,