Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 2

NN ——————— näfven för ansigtet på mig, utropande: förrädarel Jag bad prinsen vördnadsfullt att han ville lemna mig tillfälle att värja mig mot en så förhatlig. beskyllning, genom att yppa det misstag som föranledt densamma. Ni låtsar vara dygdig, återtog storfursten; — ni spelar filosof, stoiker; — men jag skall. icke låta bedraga mig genom dessa taskspe-lerier. — Kejsarens lif är i edra händer, ni: svatar med ert för hans. Den dag då hans: dyrbara helsa blefve blottställd, skulle erf lärda hufvud blott med en tråd sitta fast på edra skuldror. Jag ville svara, men storfarsten gaf mig icke tid dertill.n Icke ett ord, min herre; begrip och gål aJag lemnade honom, förföljd af hans hotelser. Jag hade ännu icke: genomgått-alla denna nares i dess öfverdrifter eller ursinniga utbrott. Hån dref liksom denne den militäriska puritanismen ända till fanatism. Olycklig den officer eller soldat hvars hållning icke var oklanderlig! Den lindrigaste förseelse straffades som ett statsbrott: Han vär af naturen skärntsam, — dystert eller löjligt skämtsam; — dystet skämtsam, när, otålig öfver det djerfva språk, som en af decemberfångarne förde inför czaren, han utropade: man bör med bajonetten köra hans ord tillbaka i strupen på honom,; — Töjligt skär nisam när han, då han ville komma från ena sidan af gatan till -den. andra. utan att väta sina fötter i pussarne, förstorade af regnet eller tövädrv st, gaf ett teckea ät den förste förbigående att r alkas, kastade sig på hans rygg och sålunda helt beqvämt verkställde öfvergången; äfven löjligt sk amtsam när han kailade till sig cu jude, fr honom, om han tyckte om punsch, och, efter de; jakande svaret af den ödmjuka och arma varely n, låt på en bricka hemta romm, 80cker, citrer er och en karafip med varmt vatten, tvang jud en att förtära hvar ingrediens för sig och sedan frsgade honom: Hvad tycker du om punKJ