Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 2

svara; tillade Hon, att hon fått upplysningar, att hon vakade och att hon icke skulle lemna hans majestäts dyrbara helsa till pris hvarken åt okunnigheten, om man endast hade att göra med okunnighet, eller åt förräderiet om förräderi var å bane! Derpå afskedade hon mig, — lemnande mig i en dubbel ängslan dels för den misstanke hon yppade, dels för hennes vägran att höra min förklaring.n En befallning lik den, hvarigenom jag kallats till storfurstinnan, väntade mig hemmas; Jag var befalld att infinna mig hos hennes gemål, storfursten Michael. Jag såg på min klocka, den visade nio. Detta var den stund, då jag alltsedan femton år hvar morgon beständigt hade förtärt en kopp kaffe med mjölk jemte två skifvor rostadt bröd.n Jag sade mig att i ett sådant sakernas tillstånd jag sannolikt skulle komma att underkastas ett hårdt prof, att det icke : var klokt att på nykter mage blottställa sig derför, att den fysiska jemvigten underhåller den moraliska, och att af denna jemvigt sinnesnärvaron är beroende, på hvilken åter räddningen ofta beror.n Jag lät hemta mitt kaffe med de rostade brödskifvorna och använde till detta mål den qvartstimma jag var van att hvar dag egna deråt. Sedan begaf jag mig till storfurstens Han var i en ytterligt upprörd sinnesstämning., Då han blef mig varse, rusade han emot mig.n Jag blef stående orörlig, i en framlutad ställning, med hatten i handen. Mitt lugn gjorde utan tvifvel intryck på honom; ty i stället för att strypa mig såsom jag väntade ), nöjde han sig med att knyta ) Storfursten Michaels karakter hade i flere hänseenden en bestämd likhet med hans brors, Konstantins, utan att dock kunna jemföras med den sed