Aftonbladet – 26 juni 1855, sida 2

slags förolämpning; han lemnas halfnaken på en trappa i Peterhoff, der han hade enväldigt regerat. De skenhelige hasta att förneka honom, de falske att sälja honom; och en af dem, till hviken han riktar förebrielser derföre ått han öfvergifvit honom under hans Aykt till Kronstadt, svarar honom med en låg ironi: Vinden blåste från norr och jag hade glömt min kappa.s Innesluten i Robschak, på tjugutvå versta afstånd från Petersburg, finner han ingen tröst, ingen ljusstråle i kin natt, utom den att stundtals höra en väl känd röst hemlighetsfullt sjunga under hans fönster en af dessa vilda och dystra romanser som utmärka ryssarnes fantastiska och melankoliska lynne. Denna röst tillhör en kejsarinnans hofdam, Peter III:s sköna och trogna älskarinna, nyss bortskämd af medgången, men nu i olyckan en engel af godhet, tillgifvenhet och ånger. Men allt tog sjats dramens katastrof in. träffades Den 6 Juli 1762 inträdde fyra of: ficerare mot natteh i Robschaks lilla palätsHvad de der gjorde, kan man gista; historien har sagt det. Man utströk en kejsare från listan på de regerande husen, skilde en menniska frän de lefvandes antal. Den följande dagen fördes Peter NI till Petersburg; han utställdes offentligen på en parads säng. Ingen närmade sig liket allt för nära. Folkets och hofmännens nyfikenhet var icke närgången. Fröken Woronzoff ensam vågade bedja vid likets fötter, och hoftidningen tillkännagaf för Ryssland och verlden, att Katarinas gemål hada dött om natten till den 6 Juli af en hemorroidal-kolik. Så förhöll det sig med fadern; lätom oss nu betrakta sonen. I förspelet, i lifvet, i sjelfva döden röjde tig ett af försynen beredt spår af ärftlighet. Såsom storfurste hade Paul Petrowitseh lef