Aftonbladet – 22 juni 1855, sida 3

stånd, befriade dem från statens tjenst, på det att de skulle kunna fritt egna: sig åt bergsbruket. Den mest . betydande. individ af denna slägt, sedan Demid, var rådsberren Ni Demidoff, som närvarande generation har känt: Han var en mycket:förståndig och skarpsinnig many, och -hade-stora-anlag för kormmersiella operationer. Han gissade instinktlikt hvad han icke kunde se på-.stället,.ty han lefd6 älltid långt från -Siberieny Affärsprak-: tiken beror mer än man tror på åskådning; Industriidkaren ochpdeten mötss bi flera punkter.. Rådsherfen. Dmidoff var. en .epikur; han sökte nöjena,; dock? mindre förs:g än för andra. Tidiga ungdomsutsväfningar hade emellertid undergräft hans helsa, och bangs mogna ålder ängreps af.älla ålderdörfens krämpor. I hans Kotell i Paris liksom uti hans palatser i Italien var hvar: dag bal, soir eller spektakel. Denne nian, hvars lif endast hängde på en tråd,hvars alla lenimar voro förlamade -afgikt och som af svåra plågor hölls fastnaglad på en rullstol, invec lade sig, likt den döende -Mirabeau, i-blomn or, omgaf sig med vällukter och musik, liksom om han i dessa festers buller;ståt och yran !o lif hade velat qväfva smärtornas rop och tank n på den annalkande döden. r 1812 hade N. Demidoff, på egen bekostnad, af. slafvarne på sina gods uppsatt ett regemente som han förde mot fransmännen. Detsvar allt hvad han hade gemensamt med krigsyrket, hvilket han icke älskade: Han kallades.de fattiges fader och förtienade detta-namn. När han dog, anlade Florens sorg och man ringde med klockorna liksom vid en allmän olycka. Alla hans sekreterare bodde hos honom, spisade vid bans bord. och begagnade efter behag hans vagnar. Hans hus hölls kungligt;