Aftonbladet – 22 juni 1855, sida 2

VV — nn terna från Kaukasus. Tanken om hansförtjenst hade mycket mer alstrats af hans kamraters medvetande, än af de officiella .dokumenternas Men huru nu än dermed: förehöll sig, nog af att czaren en gång anbefallde stora manövrer och kallade Muravieff att deltaga deri. Jag vet, sade han till honom, pvatt: ni spelar professor på Kaukasus; jag vill dömma om edra anspråk äro grundade; tag befälet öfver den kår som opererar mot mig och utveckla alla edra ressurser; å min sida skall jag icke skona er. En af Nikolai svagheter är att tro sig vara general. Ingenting är tnindre grundadt än detta anspråk. Liksom hans far Paul och hans bröder Konstantin och Michael, förblandar han alltför mycket fältväbelns: föctjenst med fältherrens, Han tyckes vara okunnig derom attmilitärvetenskapen icke består i formernas stränga iakttagande, drägtens noggrannhet och rörelserna regelbundenhet. Han är en skicklig instruktörofficer, — en god inspektör vid mösästringar; — ingenting derutöfver. Czaren spelar allvarsamt soldat; han är beständigt i uniform, om morgonen, omaftonen, ja om sjelfva nats ten. — Jag har i Lasenki) och Peterhoff sett en fältlägersäng som begagnas af denne konungarnes konung. Den är en gahska-enkel och hård hvilobädd. — Den liknar en vildes eller en hjeltes. Nikolaus är dock blott hälften af den ene och den yttre :afbilden af den andre. Men lätt besegrande attiga motståndare, har han vänjt sig att taga sina små krig för bataljer, sina generalers fredliga nederlag för personliga segrar. Det är bekart, att han sjelf i Petersburg ledde de sednaste krigsoperationerna vid. Donau. Marskalken Paskiewitsch fick icke något spelrum khvarken för anfallet eller för reträtten; han började ) Ett kejserligt slott nära Warschau.