Aftonbladet – 22 juni 1855, sida 2

till sin kollega föratt höra huru ordern lydde. Ett ögonblick af osäkerhet uppkom derigenom i hans trupps rörelse. Czaren, hvilken tillbringar sitt lif med att fabricera automater, besitter. en utmärkt förmåga. i att upptäcka den aldra minsta oregelbundenhet i den mekanism som sätter dem i rörelse. Detta kavalleris tvekan undgick honom icke. Han kallade till sig Löwenstern och sade till honom med skallande stämma: General, edra regementen manövrera som rekryter I Löwenstern, blek som döden vid denna förebråelse som innebar en skymf drabbande flere tusen man öfvade soldater, sökte att framstamma en ursäkt: Ers majestät, .. . sade han. Kejsaren upplyfte handen med en hotande min och utropade: : Svara icke! Svara ickel, Baron Löwenstern visste ej eller hade glömt att det, då man står under vapen, är förbjudet att rikta ett ord till ezaren, äfven om man af honom tilltalas. Detta fel i militärisk orthografi aflägsnade onom för alltid från målet för hans sträfvande. Det utplånade trettio års lysande tjenster. Lyckligtvis hade generalen i ogunstens skola lärt sig lefnadsvishet. Han underkastade sig utan synnerlig saknad att få qvarblifva i andra ledet, med den öfvertygelsen ait han hade bort stå i det första. Han har sjelf tecknat sin bild : i Jag är och förblifver orubblig, tackar Gud och bryr mig föga om hvad som sker i denna snöda verld. Jag tager ingenting allvarsamt, njuter allt med måtta, har aldrig gapskrattat. Jag roar mig sällan, emedan jag är gammai; men jag har aldrig ledsamt, ty jag förstår att draga fördel af allt. Endast det orimliga gör mig otålig, utan att dock förbittra miti