Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 2

RTR AOA tan ver ögonen på honom, till hopens häpnad, hvilken i denna mer instinktlika än öfverlagda våldsamhet kunde varsna det öde som väntade den, om det unga lejonet fick tid att blifva riktigt fullväxt. , Han har blifvit det med tänder och klor och under de 29 år som han regerat har han såväl i som utom sitt hus skaffat sig den andel som anstår lejonet. Nästan ojemförliga yttre behag, vanan vid en makt utan gränser, i förening med en föga vanlig själskraft, hvarpå man snart skall få se exempel, och med ett slags ärftlig monomani, hafva kommit honom att anse sig öfverlägsen alla andra menniskor; denna tro underhålles dessutom af hans omgifnings oerhörda slafviskhet. Man måste hafva varit vittne till denna förnedring för att kunna tro derpå. Allt bleknar inför honom vid hans blotta annalkande; allt darrar vid beröringen med honom; en hvar söker att fly, att draga sig undan; att icke blifva sedd eller bemärkt, det är den enda tanken; och när det icke är möjligt att lyckas deri, när någon af en händelse möter eller i följd af en tvingande nödvändighet icke kan undvika att möta denne man med den högdragna blicken och den olycksbådande uppsynen, uppfylld af känslan af sin allmakt och den dermed förenade viljan och modet, så stannar han orörlig, förtrollad, med ödmjuk uppsyn och starkt klappande hjerta; ty med ett tecken, ett ord kan denne man, som kommer er att bäfva, som tycker om att väcka denna känsla och icke förlåter dem som icke bäfva, taga allt, egendom, frihet, heder, — sjeliva hfvet. Jag har mer än en gång varit närvarande vid dessa nesliga uppträden, och jag har rodnat deröfver för menskligheten! Man frågade öfversten Strijowski, om han älskade kejsaren: