Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 2

MMMM dock utmärkt bildning, hvarför han hade att tacka råden af sina lärare, hrr Storch och Adelung, två lärda tyskar, och Dupuget ifrån Lausanne, förmaningar.e af grefvinnan Liewen, hans guvernant, och framför allt denna medfödda känsla af stolthet hvilken visade honom intelligensen såsom en makt den man har att utöfva, till och med då man är en försynens man, sjeltherrskare, czar, mer än czar, kejsare, högsta domare, halfgud. Nikolaus har hastigt och pro forma studerat litteraturex, matematiken, teologien och politiken. Han känner tillräckligt litteraturen för att vid tillfälle kunna anföra de förnämsta författarne och visa sin lärdom, musike: och måleriet för att begripa och blärda artisterna, matematiken för att otvunget kunna samtala med männen af facket, teologien för att utan alltför stor Jöjlighet spela sin rol af verldslig pontifex, politiken slutligen för att försöka bedraga hela verlden — men dock icke till räckligt för att lyckas deri. Af fakta, som längre fram komma att anföras, skall man kunna dömma om hans karakter. Czaren är född tyraon, har uppväxt som tyrann och skall dö som tyrann. Hunnen Att:ls, mongolen Dschingiskans och partern Surenas ande synes uppfylla dexna halfbarbariska personlig! et, hvars hårda väsen civilisationen blott har, mildrat. r 1822 höll Nikolaus, då storfurste, en mönstring vid sitt palats i Vilpa. Mycket folk hade tillströmmat för att se den unge fursten, strålande af ungdom och skönhet, vid hans utgång ur palatset. En student vid universitetet, Adolf Koublicki, som var närsynt och icke hade igeckint storfursten när dexne steg upp i vagnen, förblef inför honom med betäckt hufvud. Nikolaus lutar sig öfver vagnsdörren och trycker med eit slag af sin näfve den unge mannens hatt ned öf