Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

Följande månad kom; vi hade dofvat — Franz och jag — att vara närvarande; och midt under vinskördens jubel förenades Marie och Maurice, ledsagade af en munter bröllopsskara, i det lilla kapellet som du ser här, varefter följde en dans i det gtöna och en mängd muntra upptåg. Vår vän Franz begagoade tillfället att gifva ett lyckadt prof på sin talang. bDu hace rätt, bästa Pertridge: detta är icke ett fantasistycke. : TRETTONDE KAPITLET. : FÖRETAL SOM SLUT. sryÅR j2, dettå är icke så dåligtn, sade en vitter vär, till hvars granskning jag leranat föregbende blad; men ni har uteglömt en ganska väsentlig sak.v Hvilken? Företalet. I Jag sfskyr företal i MDet må så vara; men jag: försäkrar er, företalet är lika nödvändigt som sjelfva boken. Hvarföre ? Det gifver läsaren tillfälle att få reda på ämnet för arbetet och tendensen deruti.s Kunza icke dessa upptäckas då man genomläser det? Det är ganska tvifvelaktigt. Men detta är icke allt, Om men har ett bra företal, kunna recensenterna vanligtvis hopsätta en artikel utan at: behöfva arbeta sig igenom hela volymen; och detta är, som ni väl kan förstå, särdeles Tekommenderande hos dem. Jag försäkrar er att det är oundvikligen nödvändigt att ni i ett företal framställer hvilket ändamål ni afsåg då ni lät trycka ert arbete.n Men om jag icke hade något? Det är rent af löjligt. Hvar och ea som skrifver nu för tiden har någon afsigt; det är förmedelst berättelsen man utsår teorier, filo-! sofiska, moraliska satser. ..s i Och (afbrytande) orimligheter vanligtvis. Ni skämtar, Jag ville säga att hvar och ena som önskar tala till publiken för att gifva. styrka åt en favorit-åsigt, begagnar romanen som meddelelseverktyg. Jag tror helt säkert att våra prester inom kort skola predika romMantiserade berättelser från predikatolen. Nå vällp Ni ser således att ni måste skrifva ett företal. Men antag att jag icke hade någon viss