AMUDVÄULURVILle ARÄGLVVI HAMTII ULL KUVIS Y GLGIUUE beslut för det andra rikets räkning, måste dess statsråd också särskildt handlägga ärendet, hvari då tre medlemmar bland det förras ministrar på samma sätt hafva tillträde, men blott med deliberativ röst. Ronungen måste således i dylika fall fatta två beslut efter särskild laglig behandling af frågan i hvartdera rådet. Dessa statsrådsmöten komma heller aldrig att bestå af fullt desamma medlemmar när de hållas i det ena eller andra rikets namn, och aldraminst när saken t. ex. först i Stockholm och sedan för Norges räkning under konungens vistelse i det sednare riket. Behandlingen kommer naturligtvis också derigenom att erhålla en mångsidigar: prägel. Att dessa möten ingalunda kunna kallas gemensamms (felles) och sakerna der afgöras med slutlig laglig verkan för begge rikena, är således klart icke allenast af den hithörande paragrafens uttryck norskt och svenskt statsråd, delibererande stämma, samt af saknaden utaf föreskrift om särskildt protokoll för hvart rike i det kombinerade mötet,, utan också af den omständigheten, att det i motsatt fall skulle inträda en alltför stor olikhet i behandlingen af saken, allt efter som den företogeg i de! ena eller andra statsrådet. Ärendets föredragning, som så lätt har ett afgörande inflytande på resultatet, tillkommer nemligen vederbörande ministern för det land i hvars namn mötets hålles, och således skulle stället der det hölls få ett alltför afgörande ehuru tilfuligt inflytande. Under konungens uppehåll i Norge skulle nemligen den svenska regeringsrepresentationen städse vara i en afgjord minoritet och dess inYytande utsatt för att nödgas gifva efter för den norska pluralitetens öfvervigt. Men vanligast skulle det ju blifva Norges lott att se sin sak i minoritetens händer, på grund af konungens ständiga vistande i Sverge, hvarförutan det lätt kan blifva praxis att saken behandlas i det landets eget statsråd, hvilket ju också är det talrikaste i jemförelse med den norska dervarande statsrådsafdelningen (b). Det gifves alltså, utom det unionella tvådelade konungadömet, interimsoch förmyndareregeringen, det utomordentliga, krigsztatsrådet samt konungavalskomiten, ingen slutligt afgörande gemensam (felles) auktoritet. Och utom konungen, som dock allenast i ett enda undantagsfall, nemligen vid afgörandet af fråga om krig, handlar direkte och odeladt i egeiskap af unionskonung, men för öfrigt alltid som norsk eller som svensk regent, finnes ingen permanent gemensam (izelles) institution, och de nyss anförde balft afgörande, halft förberedande statsrådsmötena bilda ingen organisk representation för unionen, icke en unionsregering eller ett helstatsråd motsvarande det ansk-holsteinska s. k. Geheimerådet. Med afseende på frågan: hvilka saker som äro föremål för utstakad behandling i dessa möten, kan det icke vara synnerligt tvifvelaktigt att man dervid närmast har haft för ögat egentliga unions-ärenden, alltså förnämligast frågorna om inkallandet al interimsrering, förslag till tronföljareoch förmyneval och hvad som dermed står i förbindelse samt förändringar i och tillägg till unionsakten. Att också vissa extraunionella saker, som omedelbart angå bestämda förbållanden mellan rikena, formliga öfverenskommelser mellan rikena, liknande konventioner och traktater mellan andra främmande makter, göras till föremål för samma förberedande behandling kan ock icke nekas hafva någon rimlighet för sig. Men det förekommer insändaren klart, att råmärkena icke heller böra otsträckas längre, så vida fältet icke skalll blifva obegränsadt, samt efterhand icke blifva I införd en tvåfaldig förvaltningsordning (Forretningsorden), hvilken på en gång är tidsspillande, invecklad, hindrande för det fria sjelfbestämmandet och framkallande stridigheter, ) på samma gång denna dubbla förvaltningsordning skulle träfta en mängd saker, som i verkligheten äro helt och hållet inhemska och böra afgöras utan främmande mellankomst, men hvilka, genom ett konstladt införande i vissa förbindelser, kunna påstås i sina afläganaste Migreningar och på det mest medelbara sätt angå offentliga, privata eller individuella intressen i det andra riket. Medan på den ena sidan ett svagt ministerium eller den i Sverge varande norska statsrådsafdelningen, som icke utgöres af ministrarne i facket, kunde under dessa förutsättningar bringas till att sålunda förbereda öfvergången till en vidt utsträckt administrativ gemenskap, till en helstatsförfattning, kunde på den andra sidan ett : statsråd med starkt utpräglad norsk nationalitetskänsla ofta råka i beklagliga tvister med konungens svenska rådgifvare, när dessa vid åtskilliga tillfällen fordrade att öfvervara och till en viss grad deltaga i det norska statsrådets förbandlingar om saker som i grunden endast angå Norge, för att icke tala om de stora förvecklingar och sammanstötningar som kunde appstå genom tvungna, halft kollegiala förhandlingar emellan två särskilda mini-Å sterer, hvilka, till följd af de politiska partiernas olika ståndpunkt på en gifien tid uti begge länderna, möjligtvis äro af alldeles motsatt politisk karakter. Deremot gifves det ju medelst direkt korrespondens emellan vederbörande regeringsdepartementer en mycket enklare och skyndsammare utväg för ömsesidiga meddelanden och förberedande underhandlingar om ämnen, hvilkas behandling i det ena riket kan hafva ett visst intresse för föranstaltande af analog anledning uti det andra, hvilket förnämligast kommer i fråga vid kommunikationsanlägg(d) Den norske författaren utelemnar här alldeles, ) att, enligt stadgandet i 38 N. G. och 5 R. A., alla ärenden, som angå begge rikena och som utsn undantag kela i gemensamt statsråd behandlas, ) icke få i svellskt-norskt statsråd till afgörende företagas utan att först den i Norge varande regeringens utlåtande -blifvit iphemtadt. Ordetafgörande .: (safgjörelse), som användes i båda 4S, visar uttryckligen att meningen icke är att de sammansatta statsråden blott skola utgöra ett slags beredning, på säit den norska förf. insinnerar, utan att besluten FO RE JE a Jr ST SA AK ÖA.