. Det heliga Toscana. Den för sin lekande qvickhet berömda Charivari, innehåller för den 30 sistl. Maj följande dräpande ironiska skildring af den sista religionsförföljelsen i Toscana: Bortvändom för ett ögonblick våra blickar från dessa olyckliga länder, der schismens och upprorets ända rasar med alla sina fasor, för att kasta dem på det heliga och öfver alla länder lyckosamma Toscana. Der äro de barbariska orden camerisation, och desamortisation fullkomligt okända; der skulle man, långt ifrån att såsom i Piemont eller i Spanien tänka på att Beröfva presterskapet dess gamla privilegier, snarare söka skaffå detsamma nya. Der åiminstone är Bibeln bannlyst, och läsningen af-denna bok betraktäs såsom en förseelse af det farJigsste slag, än mer såsom ett: brott. Döt var en ganska stor glädje och en stor tröst för alla sannä trogna, då de förnummo domen öfver nakarne Madiai, detta värdshusfolk i Florens, som i hemlighet öfverlemnade sig åt förbjudna böckers läsning, ochvoro behäftade med det okynnet att aldrig kunna låta bli Bibeln. När: den dom sortr drabbat dessa båda uslingar blef bekant, begynte kätteriet ryta och agitera på den ö, som är för detsamma en asyl. Rop, förbannelser, hotelser; ingentingsparades för att undandraga makarneMadiai den rättmätiga bestralfoing som väntade dem. Loidons bibelvurmar satte sig i härnad för att utöfva en tryckning på ministeren; meetings egde rum i alla städer. Engelska regeringen hörsammade denna tgitation och skref till sin minister att inlemna föreställningar till toscanska regeringen öfver makarne Madiais häktande. I hvarje ögonblick slogo sig band af bibelsällskapernas agenter ned öfver Florens. Storhertigen kunde ej få ea enda minuts ledighet. Den ena deputatioten följde på den andra. Inom förloppet af en dag införde tjenstgörande kammarherrn soxtiofyra dylika. Nägonting mäste man svara på alla dessa: Jag vill undersöka saken. Jag ar förtjust av se er; men jag kan ej yttra mig något vidare., Jag vill se till om det kan finnas någon utväg att göra hvad ni önskar. Förtjust öfver att ha gjort er bekantskap o.s.v. Under tiden dog den ena af makarna? Madiarifängelse, och töseanska regeringen hade den svagheter att ge den: andra nåd. Detta var ett medgifvande som den nu lifligt äng: far och hvaremot den nyligen slungat ut en protest i handling, som förtjenar hela Europas bifall. Maådiaimålet har ön fått sitt motstycke i Cecchettimälet. Denne Cecchetti (Domenico), en hederlig och flitig arbetare, en förträfflig familjefader, säga de fritänKande tidnifigsskrifvarne, likåsom man skulle konös Fara hederlig, flitig -och förträfflig då man läser Bibeln, egde tvenne biblar (mä man nu efter dylikt förneka de förfärliga verkningarne af bibelsällskapermas propaganda!), den ena för egen räkning, den än dra för sin hustrus; Domenico Cecchettis barn läste skiftesvis än i fadrens bibel, än i modrens. — Toscanska regeringen skulle måhända än i dag vara 1 okunnighet om de bäda biblarnes tillvaro på dess område, utan en omedelbar mellankomst af Försynen ;som ingaf den brottslige Cecchetti iden att förtro hemligheten med sina biblar åt en vän; inspirerad i sin ordning berättade dehre vän för Bin biktfader Cecehöttis förtroende; biktfadren, ieke mindre inspi: Teråd än sitt skriftebariybegrep att iett dylikt -fall man ieke finge låta hindra sig af en barnslig fruktan att kränka biktens hemlighet. Polisen, ofördröjligen tinderrättad om den faray för hvilken dessa tvenne biblar utsatte religionen och staten, lade nu vantarne PÅ de båda infernaliska redskapen och på deras gömmare. I närvarande stund pliktar den förfärlige Cecchetti för sitt brott i ett fängelse, hvarifrån alla upptänkdiga deputationer icke skola lygkas draga honom. Herrar ledamöter af bibelsällskaperna må ställa sing petitioner till lörd Palmerston, på sina meetings fatta alla de beslut som de finna lämpliga; Toscana skall motstå engelska bibelvurmeriets alla bemödanden. I denna punkt äro dess beslut orubbliga. Det-heliga Toscana skall i sitt motstånd understödöm tt nn RR ER NR AR RR IR RA RR NRA ER