STUDENTÄFVENTYR I PÅRIS. RICHARD B; KIMBALL, ) Ufversättning. Det är lätt förklaradt,, sade von Herberg. En tid plägade jag ofta besöka gudstjensten uti kyrkan Notre Dame de Lorette. Jag ditlockades först af musiken och sedan af dn ung mans vältalighet, hvilken var den enda prest i Paris jag någonsin åhört med intresse. En dag, då folket gick ut ur kyrkan, varseblef jag en skockning nära ett af sidokapellen. Jag gick dit. . Kn gammaltiggare, hvilken under lång tid plägade besöka detta ställe, hade nyss blifvit funnen, stödd mot muren; i knäböjande ställning, men uti ett fullkomligt liflöst tillstånd. 2 Det föreföll som om lifsförmågan ännu icke Jemnat honom då jag kom dit, ty öfver hans anletsdrag dröjde ännu ett visst lefvande uttryck, hvilket de utan tvifvel burit de sista ögonblicken innan anden flytt... Jag kan icke beskrifva detta uttryck för dig. Deruti låg ingenting frånstötande; — ingenting obehagligt; men det var sådant som man skulle kunna föreställa sig att en af lidandet nedtryckt uslings anlete skulle bära i det ögonblick då han skall befrias från lifvets börda och förflyttas till dessa saliga rymder hvilka genom tron blifvit tydliga för honom. Ack, om jag kunde framställa detta! Det var försgäfves. Jag försökte åter och åter, men utån framgång. A propos, tror du att man skulle ikunna genom något medel återbringa den flyktade eller flyktande anden? Kunna vi ?) Se Aftonbl. n:o 115, 117, 118, 121, 123—126, 131, 132, 134, 135 och 137.