Uti rummen nästintill tricktrack-spelarne bo tvenne täcka grisetter. Med buru mycken smak är icke deras enkla möblering anordnad! På den utskjutande kanten gom bildas af det sluttande taket är en rad af blomsterkrukor utställda; jag höll på attsöga ätt växterna skötas med mycket bekymmer, men ingenting liknande bekymmer kunde upptäckas. De efterses och skötas med samma ömhet hvarmed man vårdar en lefvände varelse. Dessa flickor äro tydligen systrar. De stiga upp tidigt, och innan de frukostera komma de till sina blommor. vAtt se hur dessa växa, knoppas, blomstra. De tala till dem — de smeka dem — de gifva akt på hvarje knopp; de sörja om någon elak insekt oförmärkt förötvat någon skada. Då och då hemföres en ny växt, och då hvilka utrop af glädje! Jag kan lätt föreställa mig att dessa blommor växa med ännu mera fröjd under sådan öm omvårdnad. Sedan de i tagit sin frukost sätta de på sig de små nätta mössorna och gå bort till sitt arbete; de äro flitiga hela dagen och komma hem om aftonen muntra som syrsor. På andra sidan om våra spelare bor en gammal fru med en fånig son. Han är fullväxt och synes vara oförarglig. Den arma qvinnan vårdar honom med mycken ömhet. Om morgonen hjelper hon honom med hans klädsel, tvättar hans ansigte, kammar hans bår och sätter fram hans stol åt honom. Derefter tillagar hon hans frukost och matar honom som om han vore ett litet barn. De enda tecken till sinnesrörelse han visar äro då han genom ett obehagt flissande uttrycker sin tillfredsställelse, och genom besynnerliga, hemska rop sitt missnöje. Hans moder älskar honom — älskar detta missfoster! Hon smeker honom; jag ser henne