tilldess han slutligen måste draga sig ur Hensten. Jag saknar, mycket förlusten af hans tjenster. Raglan.n Bland Londons tidningar är Times den enda som innehåller en korrespondens rörande expeditionen till Kertsch, och ehuru den är fragmentarisk (korrespondenten kunde nemligen blott berätta hvad han erfor ombord på det fartyg, på hvilket han med möda erhållit en plats), får man dock deraf i många afseenden en rätt åskådlig bild: Öfverbefälet öfver de britiska landstigningstrupperna hade, som bekant är, sir G. Brown. Det var i början beslutadt att medtaga 4:de gardesdragonregementet och 10:e husarregementet; men generålen ansåg. icke rådligt att besvära sig med så mycket kavalleri och åtnöjde sig med 50 husarer för att besörja erforderliga piketer. Artilleriet anfördes af major Bosker, och den 5000 man starka turkiska kåren medhade eo stor mängd sappörverktyg, emedan man be: slutat att till en del använda den för förskansningsarbeten i Kerisch, för hvilket fall några ångare skulle qvarlemnas till dess betäckande. Er del af expeditionen gick den 22 om aftonen till segels ; återstoden följde morgonen derpå. De åtföljande transportfartygens befälhafvare erhöllo förseglade instruktioner, som de icke skulle få öppna ifall de ej genom någon tillfällighet förlorade flottan ur sigte. Om sjelfva resan är icke mycket att säga. Hafvet var glatt som en spegel, och från udden Ajas mäktiga klippor betraktade skäggiga kossacker nyfiket den ostvart seglande flottan. Den 24 kl. 3 på morgonen skulle alla fariyg vara samlade på bestämd mötesplats (459 54 n. br. 369 28 ostl. 1.). Alla som kommo sednare hade ordres att styra rakt till sundet vid Kertsch. Net sednare ödet träffade det fartyg på hvilket Times korrespondent befann sig. Vi nalkades — så berättar han — Kap Takli kl. half 11 och observerade i nordlig riktning en tjock, svart rökpelare, ett bevis att flottan var der. Vi styrde genast upp till sundet, som vid inloppet kan vara 1!, å 12, geografiska mil bredt och sågo några kossacker rida upp och ned på stranden, och äfven på Kap Taklis fyrtorns balkong en grupp menniskor, som betraktade oss. Då vi kommo närmare Kara Burnu, var det tydligt att våra skepp redan voro i affär med Paulsbatterierna vid inloppet till sundet. Enstaka skott och uppstigande hvita rökpelare utmärkte det ställe der striden egde rum, men denna var af kort varaktighet, ty redan kl. 40 minuter efter 1 inträffade en fruktansvärd krutexplosion i land. Efter den följde 15 min. efter 2 en ny, 25 min. efter 2 en tredje och kl. 3 den fjerde, den mest storartade af alla. En half timma följde knall på knall; ryssarne förstörde sina magasiner och aftågade dels bakom höjderna vid Kertsch, dels i riktning af Jenikale. Genast började truppernas utskeppning på stranden emellan den norr om Cap Kamiesch Burn belägna saltsjön och den framspringande klippraden vid den lilla byn Ambalaki. Transportfartygen ankrade mera i söder; de svåra ångfartygen längre ut på djupare vatten. Sir Edmund Lyons och amiral Bruat voro ombord på Vesuvius, och sir G. Brown begaf sig efter verkställd landstigning till dem för att rådgöra om hvad vidare var att göra. I detta ögonblick uppstod längre i norr en mellanakt af det intressantaste slag. En af de fientliga ångbåtarne hade nemligen utlöpt ur viken vid Kertsch och ilade med full maschin till Jenikalesundet. Den var tacklad som skonert och vi visste icke på länge om det var ett regeringens fartyg. Efter den framsköt en af våra små kanonbåtar midt emellan grunden; och just som den passerade udden begåfvo sig 2 ryska kofferdifartyg ut på öppet vatten för att undkomma till Jenikale, under det från denna hamn en skonert kom dem till mötes för att skydda dem emot förföljaren. Den lilla kanonbåten lät likväl icke skrämma sig hvarken af skonerten eller skotten från fästena, hvars kulor slogo ned till höger och venster om den. Men äfven den ryska ängbäten samlade sitt mod, då han såg skornerten vid six sida, och stoppade maschinoen för att börja striden. Mera ville icke kanonbäten; den hade öfverlägsaa fartyg för sig, men styrde löst på dem och skickade mot ångaren sina första kula, som gick långt öfver målet och icke gjorde nägon skada. Dock öfvertygade den ryssarne att det lilla nötskalet förde pjeser af ganska respekta bel kiliber och, utan att vänta ett nytt skott sökte ångaren och skonerten undkomma, härdt förföljda af den ensamma bäten, ehuru nu äfven från de batterier som fuonös pä Jenhikale udde sköts lifligt på den: Till all lycka fick han en stridskamrat derigenom att amiralen skickade hononm en annan kauonbät till hjelp, och dessa båda jagade ända till solnedgången liksom falkar all smäfägel, som innästlat sig vid kusten och trodde sig der undangömd. Batterierna på sandbanken gjorde allt hvad de kunde för att hindra de käcka äfventyraraes fart, men under tiden hade flera engelska :och franska fartyg kommit efter. Då sprängde de sina magasiner; fastet Jonikale följde deras exempel, och klockan half 7 inställde äfven Kertsch sin eld; ryssarne sprängde sina verk och aftågade. Nu följde explosion på explosion; de särskilda kanonerna urladdade sig; här brann ett fartyg der ett hus, en hölada, ett magasin, så att mänen knappast kunde synas under hela natten för bara rök. Trupperna bivuakerade tätt intill landstigningsstället; minsta delen hade tält; proviant fanns för 2 dagar, men inga spirituosa. Frän byn (Ambalaki) hade de flesta invänarne flyktat, och soldaterna gjorde sig der bemmastadda samt togo hvad de förefunno, dervid fransmännen som ealltid voro de flinkaste, så att föga äterstod för engelsmännen att göra. Dessa voro också mera bundna af den strängaste disciplin under det fransmännen handlade efter behag. För öfrigt stod icke mycket att finna. Byns hus och de som funnos längs kusten sägo visserligen utanpå hyggliga ut; men i det inre — de bestodo alla af två rum med stall, bodar ete. — luk tade det förtvifladt af surt bröd, hersken fiskolja och gamla stöflar, hvilka artiklar öfverallt förefunnos i mängd. Fransmännen sökte förgäfves efter skatter och en zuav, som redan förgäfves genomsökt månget skåp utropade i komisk dygdekänsla: Ah messieurs, messieurs, e8s brigands, ils ont vol tout!s Äfven boskapsstallön voro toma; höns och gäss gjordes deremot i stör mängd till byte och glädjen var stor hos nägra jägare, då de uppjagade ett till utseehdet vildt svin och höggo det i stycken med sina sidogevär. — Man fann emellertid att invånarne i denna trakt måste hafva bedrifvit boskapsskötsel i stor skala. Det visade bland atnat de stora torra gödselhögarne, som sägo ut som beck och lågo upptornade framför hvarje hus för att användas till bränsle. Men få spår kunde deremot uppptäckas efter äkerbruk och ända . intill husens murar växte änvgsblommor af sällsynt skönhet och kolossala dimensioner. — Fredagen (d. 25) vid daggryningen satte sig franska förtrafven i rörelse på vägen till Kertsch och kl. 6 hela deras kår. Engelsmännen hade redan förut framtågat samma väg; hufvudstyrkan af flottan förblef liggande vid Ambalaki, under det de mindre ångfartygen ända från morgongryningen voro sysselsatta att jaga ryska barker och att bringa batterierna på den sandbank, som sträcker sig från Taman till udden vid Akburnu, till tystnad. Amiralen väntade om bord på Banshee en rapport från sir G. Brown, att trupperna inryckt i Kertsch och Jenikale och att ångfartygen skola framå