qvar; och sedan jag ännu en gång betraktat det, befriade jag mig från grenarne och gick derifrån. Ett ganska intressant exempel af optisk illusion, sade en. Ganska intressant, svarade en annan. Ja, i sanning! utropade en tredje. Messieurss, sade italienaren med värma, der var ingen illusion med i saken: jag var så lugn och sansad som jag nu är. Jag förklarar att jag såg den döde medborgarens anima. Det var ett omen att vår sak — frihetens heliga sak — lefde! så ansåg jag det; och så anser jag det ännu! Dagen skall komma!s Jag gör icke anspråk på att kunna dömma om dessa saker,, sade Vincent. På ett eller annat sätt kunna alltid de som önska att se spöken få se sådana; och de som icke tro på dem besväras deremot sällan. Jag för min del föredrager att få vara i fred. Men hvilket uppbrott här blir! Jag reser till NewYork nästa månad. Clements, du reser till London ? Ja, och tager Partridge med mig. Låt se, fortfor Vincent; ,signor Italiano och Genuesaren bryta äfven upp! Vi måste laga att vi få resa tillsammans. Tvenne foro i går; här blir alldeles tomt med ens!s Von Herberg och jag betraktade hvarandra. Vi måste hålla ihop, sade jag. Vi skola göra det! Om ännu en månad var hela vårt kotteri upplöst. NIONDE KAPITLET. Scenen är förändrad. Franz von Herberg och jag bebo ett par trefliga rum vid Rue de la Chaussge d Antin; visserligen tout en haut för att gifva Franz bättre tillfälle att anordna sina målningar, men med en belägenhet som