Aftonbladet – 13 juni 1855, sida 2

yalism; men under oroligheterna hvilka följde derefter hade han, han visste knappt huru; genom någon persons inflytande på chefen för ett af departementerna, blifvit. utnämnd till denna vidriga plats. Men, som jag sagt, hans hjerta var lika ömt som någonsin, sedan han bestridt den i många år; och Jean Maurice Soul, i stället att knota öfver sin lott, tackade Gud hvarje dag att han hade medel att försörja hustru och barn, då så många af hang fordna vänner bokstafligen svultit ihjäl, Sådan var den person hvilken stapplade på den döda mannens kropp och upptäckte det lefvande barnet der bredvid. Han ropadegenast på hjelp och lagade att liket blef inburet i huset, under det att han sjelf bar den La flickan i sina armar. Hön var alltför ung att kunna sjelf lemna några upplysningar om Big, men då den aflidnes fickor genomsöktes, pås träffades åtskilliga papper, hvilka yppade nog för att öfvertyga Jean Maurice Soul att han i den afmagrade, förtärda gestalten framför sig såg sin fordne vän och välgörare matkisen de Coigny, hvilken, enligt hans förmo dan, blifvit guillotinerad under revolutionen. Papperen tilläto intet tvifvel derom att den lilla flickan var hans sondotter och enda afkomling, och han anbefallde henne i den barmhertiges vård då döden träffade honom. Den gamle markisen blef begrafven, och den lilla Emilie upptagen uti den gode Jean Maurices familj. Hon erhöll en uppfostran, vida öfverlägsen den som hans egns barn ers höllo, och de finaste af de klädespersodlar hvilka tillföllo honom utvaldes för att omändras åt henne. Man meddelade henne (kankända var detta oklokt) hennes historia, så att hon under hela sitt lif lefde med det medvetande att hon tillhörde en annan sfer; icke så att detta gjorde henne otacksam eller oväns lig — nej tvärtom — hon var mild, kärleks