Aftonbladet – 13 juni 1855, sida 2

församlingarne medverkade till beredande af fri undervisning för den stora mängd af fattiga familjer som äro bosatta i andra församlingar. Doktor Carlsson förordade varmt de komiterades förslag ; ty en gemensambet i detta hänseende, och en auktoritet som med kraft och allvar kunde och ville gripa sig an med afhjelpande af de brister och oredor som förefinnas, vore af högsta nöden påkallade. Head anginge den siste tal:s pästående att Stockholms konsistorium utgjorde en gemensam öfverstyrelse för hufvudstadens folkskoleväsende, så kunde tal. af egen erfarenhet intyga, att man kan i en längre tid ha varit ledamot af en folkskolestyrelse i Stockholm, utan att derigenom ha kommit i ringaste kännedom derom att nämde konsistorium har nägon befattning med skolväsendet. (Häri instämde flera närvarande ledamöter af särskilda folkskolestyrelser.) Rektor Svedbom uppdrog en historik öfver administrationen af Stockholms stads skolor och tillkomsten af den kongl. direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, under hvilken sortera icke blott elementarläroverken, utan äfven de s. k. allmäånna barnskolorna, hvilka äro af samma art som de sedermera inrättade folkskolorna, och hvilka direktionen på sedaoaste tiden föreslagit mätte skiljas från dess verksamhetssfer. De i enlighet med folkskolestadgan af 1842 i Stockholm inrättade folkskolorna sortera lika litet som de nyssnämnda baraskolorna uader Stockholms konsistorium, som är ett för vissa ecklesiastika bestyr tillsatt s. k. stadskonsistorium, men icke ett domkapitel, om hvilken sistnämda auktoritet ensamt talas i folkskolestadgan. Skule åter, mot talarens förmodan, Stockholms stadskonsistorium ha någon befattning med hufvudstadens folkskoleväsende, då hade det gjort sig skyldigt till svåra underlåtenhetssynder och en så oförlåtlig likgiltighet, att sådant bättre än någonting annat vitsordade nödvändigheten af en särskild öfverstyrelse. Kyrkoherden Nordlund instämde i förslagets hufvudsyfte och ansåg en gemensamhet i fråga om skol väsendets anordning och bestyrelse vara i många hän seenden önsklig; men önskade dock att man icke hade varit så sträng vid bedömmandet af det nuva rande tillståndet och dess brister, då folkskoleväsen det i hufvudstaden ännu endast haft nägra få är att atveckla sig på och visa några resultater. Likaså trodde tal., att en allför strängt genomförd likformighet i afseende på anordningen af.hufvudstadens skolor icke skulle vara helsosam, då det tvertom vore ayttigt att man lemnade tillfälle öppet till nödiga erfarenheters vinnande genom att i någon män begagna olika metoder, läroböcker o. 8. V. Mag. Siljeström visade nödvändigheten af att betrakta Stockholm såsom en kommun, då den verkligen är det, då gränserna mellan dess särskilda församlingar alltför lätt och i allt för stor skala stundligen öfverhoppas, för att någon slags afslutenhet kan upprätthällas. Just de familjer, hvilkas barn ha största behofvet af folkskolans undervisning, flytta ärligen till stort antal frän den ena församlingen till den andra, och den olikhet som förefinnes-i folkskolornas anordning, de olika läroböckerna m. ms; välla då den största oreda och göra ett menligt afbräck i barnens påbörjade undervisning. Det vore visserligen möjligt, att intresset för de särskilda församlingarne kan visa sig lifligare än för den större enheten; men de: tillhör samhället att söka vidga menniskornas synkrets och göra deras nit och intressen mera omtat tande; det lifligaste. ivtresset är naturligtvis det till sin sfer mest inskränkta, det individuella intresset; egenoyttar, sjelfuppehällelsedriften, men detta intresse vidgar sig, alltefter som upplysning och andanaf en sann kristendom hinner göra sig gällande, till allt vidsträcktsre kretsar, till familjen, till kommunen, till sambället; till menskligheten. Äfven den enklaste klokhet bjuder att de bättre lottade församlingarne i Stockbolm icke sgoistiskt isolera sig från de andra; ty om t. ex. Ma ria församling genom ätskilliga enskilda donationer 0. 8. Vv. kan vara ojemförligt mindre betungad at folkskoleväsendet än Catharina, så är den råhet och okunnighet och deraf alstrade elände, som kan förefinnas i Catharina församling, ingentiog för Maria församling likgiltigt; det sprider äfven der sina verkningar och följder. Sedan ännu flera talare yttrat sig i ämnet, förklarade de församlade sig enhälligt in: stämma i den af de komiterade uti ifrågavarande punkt uttalade grundsats. Derefter börjades diskussion öfver den blifvande öfverstyrelsens befogenhet och sammansättning, och yttrade sig häröfver kyrkoh. Ekdabl, rektor Svedbom, expeditionsekr. Braadel, doktor Carlsson, doktor Cederschöld, lektor Elfving, m. fl., men då tiden var långt framskriden måste den i hög grad intressanta diskussionens fortsättande och afslutande uppskjutas. Mötet fortsättes i afton kl. 6 på lilla börssalen.