Lund, den beklagliga händelsen ati tvenne studerande skulle Christi himmelsfärdsdag ä Lomma gästgifvaregård ätit middag och derefter sammanbundne med ett täg dränkt sig i den dervid belägna sjön Denna -beklagliga händelse förklarar; Lunds Veckoblad vara. alldeles obekant på stället, och till ystermera visso meddelar nämde tidning ett af gästgifvaren på Lomma lemnadt intyg, enligt hvilket det utspridda ryktet saknar all grund. Då vi, liksom flera andra tidningar, efter: D.B. omnämnt. ofvannämda rykte, anse vi oss äfren böra upplysa em dess fullkomliga grundlösket. — Svenska Tidningen synes icke kunna förlåta oss för vår dristighet att tala om Carl Johans planer på franska tronen, och den har, för att vegerlägga vår anmärkning i lördagsbladet, i dag åter åt detta ämne egnat en liflig och vältalig spalt. Bland andra. skäl Svenska Tidningen anför för att bevisa omöjligheten. af sådsna i planers tillvaro så långt tillbaka. som. 1812; anföresnu, att ingen då kuade förutse Napoleons fall, att Carl Johan icke önskade det, att Alexander ännu vid sin ankomst till Paris var tvehågsen, men bestämdes af Talleyrand för Bourbonerna, o. s. Vv. Vi erinra härvid endast i största förbigående, att Talleyrand redan; 1809, nyss efter den bekanta brytningen mellan, honom och hans välgörare, med den egna aningsförmåga, som synes tillhöra alla slags skadedjur äfven de i menniskoskepnad, förutsade hans fall och af denna förutsäge:se icke gjorde någon hemlighet. För öfrigt torde böra erinras, att Alexander kom till Paris alldeles bestämd mot Bourbonerna. Gervinus säger i den nyss hitkomna första delen af sin Nittonde århundradets historia,, att då Alexander 1812 ingaf Carl Joban förboppningar om franska tronen, så hade Carl Johan också på sin sida föranledt honom att räkna på folkrörelser till prinsens fördel i Frankrike, hvilka aldrig inträffade, och att Englands sändebud behandlade tanken på någon tredje tronpretendent, vare sig. Bernadotte, Eugene, eller hvilken annan som helst, såsom en fullkomlig galenskap. Alexanders vankelmod är väl kändt, och det var Svenska Tidningens bsundran för denne storsinnade czar förbehållet att göra en sådan slutsats som denna: Alexxander understödde ej Carl Johans aspirationer; ergo hade han aldrig lofvat att göra det! Carl Johans lefnad och regering tillhöra historien, och dennas sanning kommer förr eller senare omutlig i dagen, äfven om den är mindre passande eller beqvämlig för polifem artiers åsigter: ellermeningar. . Den Å femtioåra helgden af diplomatiskt dunkel som ännu betäcker 1812: års politik är nu snart förbi, och äfven profana händer kunna då lyfta dess slöja, så vida. våra. närvarande grundlagar ej dessförinnan skulle blifva alltför illa medfarna. Den närvarande generationen kan således hoppas att få se klart i denna mycket omtvistade fråga. Här är ej längre fråga om ett beröm eller ett tadel, utan om faktiska händelser, hvilka i sin ordning vo:o grunden till andra händelser. Ett halft sekel jär nog både att försona otidigt hat och att svalka en otidig förtjusning. ———