ej vilja förlora någon af de toner, hvarmed hr Ander förstår att sprida en så vacker glans öfver. detta sångardrama. I sanning är ock hans förmåga att individualisera den mera lyriskt än dramatiskt tecknade hufvudkarakteren lika beundransvärd, som hans konst att åt de tre, i musikaliskt hänseende ej utmärkta, hufvudmomenterna gifva en så bestämdt och likväl i så fina skiftningar varierande färg; och intrycket fulländas af en yttre hållning, i hvilken man fåfängt skall söka någon röre!se, hvilken ej står i öfverensstämmelse med den harmoni som hvilar öfver det hela. Äfven sjelfva musiken, ehuru ej i högre mening originell, förtjenarsin popularitet genom sin friska melodi, genom den lokalfärg som ofta, och den sceniska effekt som alltid träffats. Arierna utgöra den svagare, de komiska ensembleraa den mest lyckade delen. I detta hänseende må isynnerbet nämnas banditernas duett samt terzetten i: sista akten, hvilka pjeser dess mera förtjena värderas, som de tillhöra en genre, hvilken innebär den dramatiska tonsättarens svåraste uppgifter. Hr Ander har afsiått från sitt gästspel i Mannheim, för att härstädes. fortfarande uppträda under loppet af denna och uästa vecka. Bland de operor som härvid väntas, nämnas Linda, Martha och Trolifiöjten.