Mitt första besök vid-en älskad Bruders Graf den 9 Junt 1855: ACvårvindöns Hägtar!j T svalkas vid känslornas svail då jag nalkas den äskades beliga graf; hur grym är ju saknätens smärta ! Ej mera mig tröstar det hjerta; som fordom. mig, sällhetn gaf. O! mån du min Kagan kan höra, och kunde din glädje den störa, då tystiie min sorgliga röst; öch hoppets osynliga anda såcfridfal? min saknad förvanta mel sålamods lucnaiide trist Här tacksamma röster nedkalla Kölen ens fat at alla, bvars stöd dui listiden var: och bärsens och syskonelis munnar med saknadess tårar förkuntiar förlust -af den ömmaste far mr mer vi ej klagar och gråter, de hylda förenas ju åter, der lifskedjan eviet berstår der länkar som löstes i tiden dem belnbars till Flädenoch friden, der-dygden sbelöningen får. Med styrka du kämpat och vridit, mot etack och plågor du. lidit men nu vunnit segrarens lön; der uppe i bimmelska landen förenas de brist.nd bandet; med Evigbetskronan så skön: Nör viöddrne blås öfver kullen, då hyilar så lungt under muller din kroppsliga jordhydd-s stoft; möh själen, sötn Fkiljd ifrån Riset, hon lefver förklarad i ljuset, högt öfver förgänge!sens stoft Ej -mera. dig. verldsbojan tvingar, befriad din ande 8Ig. svingar, bländ Englarnes jubel och fång: ditt minne mig följer i tiden och när sit min dagär: förliden; vi åter skall träffas en:gång.