Aftonbladet – 11 juni 1855, sida 2

kongl. myntverket, hr Joachim Akerman, 16rande möjligheten att af träkolstackjern bereda stångjern med stenkol eller cokes, af jemngod beskaffenhet med det svenska stångjernet, hvilket, såsom bekant, utsmides med träkol, hvilka yttranden jernkontorets revisorer önskat bereda den största möjliga spridning. Det är oss ett-verkligt nöje att medverka till denna lofvärda önskan, då vi äro: öfvertygade att dessa förtjenstfulla yttranden icke skola blifva utan nytta för svenska jernhandteringens utveckling. Deremot kunna vi ej underlåta att inlägga vår reservation mot den slutsats hvartill deras författare kommer, att då puddling med stenkol eller cokes lemnar-ett lika godt stångjern som det i härd för träkol utsmidda, så måste af detta skäl exportförbudet för svenskt tackjern bibehållas, ehuru ständerna beslutat dess upphäfvande. Det må visserligen medgifvas att om tackjernsexporträtt inträder mot den beslutade tullen af I rdr bko pr sk, kommer priset inom . landet att stiga, och en svårare konjunktur uppstår för sådana jernbruk som äro grundade på köpetackjern; men denna kris, dessutom länge förutsedd, kan i alla fall icke länge dröja att infinna sig. Det innnebär en alltför skriande orättvisa ätt genom utförselsförbud, till fördel för vissa stång jernsverksegare,konstladt nedpressa priset på tackjernet, för att detta numera nästan enda förbud länge skulle kunna qvarstå. Vi erinra ännu en gång, att ingen af de bruksidkare som under förliden riksdag hade säte och stämma i borgarståndet hyste några farhågor för bortta gande af förbudet för tackjernsutförseln, och det bör för öfrigt icke förgätas, att alla sådana näringar, hvilkas uppkomst varit gynnad af privilegier och monopolier, hafva, då tidsandan ej längre tillåtit dessas qvarstående, haft att genomgå brytningar, hvilka, långt ifrån att tillintetgöra dessa näringar, tvärtom alltid hafva visat sig vara i deras eget välförstådda intresse. Md