Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 2

RK —— — — — — — — — — — — — ———;— talade. Ni kan köra in på gårdens, sade han till kärlen, och vänta tills vi komma tillbaka. Kom Paul, jag har ingen tid att förlora — stig upp. Den friska luften, solens värma och det angenäma ombytet inverkade synbarligen på Pauls känslor; men då doktor Lanote med mycket allvar anmärkte att han trodde att han begått ett misstag som han borde rätta; han hade blifvit underrättad om att den Fanchette som skulle gifta sig med Jean Grilliet, icke var Fanchette Crosier — Pauls Fanchette — utan säkerligen någon annan Fanchatte, och så vidare; och då han tillade att han i stället för det löfte han gifvit att bekosta Pauls resa hem för att underrätta sig om saken, erbjöd en dugtig häst och en kärra med tillbehör, hvilken han denna morgon anskaffat — då slog Paul verkligen sina armar omkring den gode doktoin, och tryckte honom till sitt hjerta utom sig af glädje. Det återstående kunnen j gissa. Paulåtervann snart sina krafter — han började arbeta — han utvidgade sin befattning — han lyckades i allt hvad han företog; ingen vattendragare i hela Paris hade så stor framgång som han. Bravo, Paul Ferval! Paul iakttog ganska samvetsgrannt sin treåriga förvisning. Jag vill icke intyga atthan å hela denna tid aldrig hörde något från anchette Crosier, Jag är böjd att tro att den lilla snärtan ganska väl visste huru Paul kom sig före från månad till månad sedan han fått häst och kärra. Nå välj de trenne åren voro förlidna, och Paul hade otvifvelaktigt samlat nog för att kunna uppfylla de anspråkslösa vilkor som gamle Nicolas Crosier utsatt. Ja, de trenne åren voro tilländalupna och Paul var återkommen till sin föderneby, och