Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 2

Nicolas Crosier reste sig långsamt; någonting uti den främmandes röst och sätt var honom bekant — någonting tycktes han äfven erinra sig om jord, en hydda och Paul Ferval — han igenkände honom. Jag är icke stånd att säga huru han. vidare ämnat u g föra sig, ty i detta ögonblick rusade bå e hustru och dotter ut, och der blef ett sådant uppträde, och de voro allesammans så narraktiga — enligt gamle Nicolas, som förgäfväs väntade att kunna sticka in ett ord — att det skulle vara alldeles omöjligt att beskrifva. Om en stund började likväl den första berusningen att lägga sig, och Paul upptog en börs ur sin ficka — samma börs som hans moder nödgat honom att mottaga — nu fylld med guldmynt — räckte den till Nicolas Crosier sägande: Är detta tillräckligt? Har jag fullgjort min andel af kontraktet? Sacre bleu! ja, och du skall få se om j-g fullgör min, Se så, Fanchette — kom hit. Men kanhändap, sade Nicolas och gjorde plötsligen ett uppehåll försökande att antaga en allvarlig uppsyn, skanhända Fanchette icke vill gifva bekräftelse — ha-ha-ha! Ni vet att hon skulle få råda sjelf. Fanchette, du lilla troll, hvad säger du? Ha-ha-hal Hvad Fancette svarade och så vidare, och så vidare, och zå vidare;ykunnen j sjelfva föreställa er, messieurs, då jag säger er att bröllopet firades förra tisdagen, och gamla Mannette, som naturligtvis eftersändes för högtidligheten, återkom i går, och hon har berättat mig alltsämmans, Det var en präktig historia, :ropade alla närvarande. Låtom oss fylla våra glas och drioka Pauls och hans unga hustrus skål — lefve de länge!s Sällskapet skildes åt under stor munter