Aftonbladet – 8 juni 1855, sida 3

SOEDAR et RO VA Ba AR MA annat äfven i afseende på beskattningen till deras underhåll, hvarvid den ena församlingen följde helt:andra grunder än den andra, yttrade revisorerne vidare: De förhållanden, revisorerne framlagt, torde vara tiliräckliga för att ådagalägga behofvet af ytterligarz ansträngningar från de kommunala myndigheternas sida, för att uppfostran. och undervisning må komma alla de barn till godo, som deraf äro i behof. Då det tillika är bekant, att församlingar inom hufvudstaden finnas, som ännu icke anskaffat egna hus åt sina folkskolor, och 2:t dessa senare till en del befinnas inhysta i byggr .der, som måste anses dertill föga tjenliga; att den i flera skolor ensamme läraren of.a, i anseende till barnens stora antal, är ur stånd at gifva dem tillräcklig undervisning och endast alltför ofullkomligt ersättes af lankastersystemets monitörer; att sjelfva skolåldern icke ens är lika inom alla bufvudstadens församlingar, i det barnen inom en församling få börja sin skolgång vid 5 års ålder, inom andra vid 6 eller 7, och inom en annan äter icke förr än vid 8 års ålder o. 8. v., så torde äfven dessa omständigheter, hvartill ännu flera skulle kunna läggas, kunna betraktas såsom giltiga anledningar att öfverväga, huruvida ej hufvudstadens folkskoleväsende borde i vidsträcktare mån än hittills skett behandlas såsom en för hela hufvudstaden gemensam angelägenhet. Revisorerne anse sig härvid böra fästa uppmärksamheten på det förhållande, som eger rum med ledviogen och tillsynen öfver hufvudstadens folkskole väsende deruti, att densamma är delad mellan flera mer eller mindre af hvarandra oberoende myndigheter, hvilka, äfven om deras inbördes förhållande i afseende på befogenhet och äligganden vors närmare bestämdt, än det i sjelfva verket för närvarande är, likväl i anseende till bristande enhet och sammanhang icke kunna samverka så, som för det vigtiga åndamålet vore önskligt och nödigt. Sålunda bibehåller toagl. direktionen öfver Stockholms stads underv:sningsverk ännu säsom förr ledningen af de så kallade , Allmänna barnskolorna (f. d. pedagogierna), hvilka i sjelfva verket icke äro något annat än folkskolor, men har icke tagit någon befattning med de öfriga folkskelorna; hvarje församliag har, till följd af kongl. folkskolestadgan den.18 Juni 1842, sin särskilta skols-yrelse, men dessa skolstyrelser hafva, ehuru hörande till en och samma kommun, ingen gemenskap sins emellan; Stockholms stads konsistorium anses på grund af samma kongl. stadga hafva allmän uppsigt öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning och utveckling; sedermera har stadsoämden, till följd af kongl. kungörelsen den 13 Mars 1846, fått en befattning med skolväsendet, som äfven synes innebära ett förhållande af förmanskap till församlingarnes skolstyrelser; och slutligen står vid sidan af alla dessa myndigheter ett enskilt sällskap, sa:lskapet för vexelundervisningens befrämjande, hvars direktion, genom ledningen af stadens folkskolelärareseminarium och skolornas förseende med en del af de för barnen vigtigaste undervisniogsmedlen, på den exentliga metoden i skolorna utöfvat en mäktigare inflytelse, än måhända någon af alla förutnämda effentliga myndigheter. I afseende på söndagsskolorna bar tillsynen äter, allt efter deras olika ursprung, varit ytterigare delad mellan ännu flera myndigheter, mellan hvilka senare likväl nyligen en närmare förbindelse börjat ega rum. Utan att misskänna det goda, som ofvannämde myndigheter säkerligen hvar för sig hafva verkat för hufvudstadens folkskoleväsen, torde man dock kunna aulaga, att en verksam ledning och tillsyn bättre bör kunna utöfvas af en myndighet, som derät finge helt och hället egna sig, än af flera särskilta, som dessuiom äro upptagna af mänga andra, till en del ganska olikartade göromål. Hvad särskilt stadsnäåmden angår, hafva revisorerne nogsamt öfvertygat sig, att dess förvaltning af den egentliga fattigvården redan är så mödosam och af en så stor omfattning, hvilken dessutom äbnu med hvarje är synes växa, att det vore föga billigt eller ändamålsenligt, att af densamma äfven begära en närmare ledning af folkskoleväsendet. Då likväl en verksammare gemensam ledning utöfver den särskilta, som utöfvasaf hvarje församlings skolstyrelse, här synes vara af behofvet påkallad, så väl för ett ändamålsenligare ordnande af skolornas yttre förhållanden uti ett sammanhang, som föratt på deras inre verksamhet, eller hvad som rörer den egentliga undervisningens och uppfostrans förbättring, utöfva en lifvande och ledande inflytelse; och då vid utfärdandet af kongl. stadgan af den 18 Juni 1842 något afseende icke blef fästadt på de egna förhållanden, hvarigenom Stockholm skiljer sig frän rikets öfriga kommuner och som, enligt hvad dock redan förut genom inrättandet af kongl. direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk hade blifvit erkändt, göra en afvikande organisation af skolstyrelserna för hufvudstaden behöflig, hafva revisorerne ansett sig böra fästa socknestämmonämdens uppmärk samhet på berörde förhällande, som synes utgöra en väsentlig brist i hofvudstadens kommunalförfattning, samt hemställa om vidtagande af lämpliga åtgärder till åstadkommande af mera enhet och verksamhet uti ledningen af hufvudstadens folkskoleväsende såsom en för hela kommunen gemensam maktpåliggande angelägenhet., För den händelse att socknestämmonämden icke skulle anse sig böra till omedelbar pröfning upptaga denna hemställan, anhöllo revisorerne, att socknestämmonämden dock, med afseende på sakens wvigt; måtte vidtaga någon sådan åtgärd, hvarigenom densamma blefve befordrad till allvarlig pröfning, t. ex. genom uppdragande åt en komit att, efter vederbörandes hörande, afgifva yttrande i ämnet, innan socknestämmonämden derom fattade sitt beslut. Och det var denna framställning af 1851 års fattigvårds revisorer, som efter någon ytterligare skriftvexling, och sedan socknestämmonämden -öfverlemnat saken till öfverstäthållaren, föranledde nedsättandet af den komitå, för hvars utlåtande vi nu redogöra. Detta utlåtande slutar också med ett fullkomligt godkännande. af den princip, hvars antagande redan de nämde revisorerne hade förordat, i det nemligen. komiterade uttryckligen föreslå: att folkskoleväsendet i Stockholm må betraktas och behandlas såsom en för hela hufvudstaden gemensam angelägenhet; sarat hemställa om inrättandet för detta ändamål af en särskilt gemensam öfverstyrelse öfver samtliga folkskolorna Stockholm, hvars flesta ledamöter skulle väljas af församlingarne å socknestämmor, och hvilken skulle ega att till sitt biträde såsom inspektor öfver folkskoleväsendet utse en kunnig och erfaren person. Vi skola i morgon närmare redogöra för detaljerna af detta förslag, hvilket inom kort skall blifva föremål för pröfning och beslut af hufvudstadens invånare på allmänna socknestämmör: : dessa barn ieke desto mindre för år 1852 af komiterade befunnits vara 1701, torde sä mycket mindre bevisa, att antalet i sjelfva verket ökats under sistnämde år, som skolstyrelsernas uppgitter till stadsnämden vid början af samma år 1852 endast upptogo 306 barn såsom varande uti denna belägenhet; utan synes skiljaktigheten mellan dessa uppgifter egentligen böra tillskrifvas den större noggrannhet, hvarmed komiterade förfarit för att få verkliga förhållandet utrönt. och deribland fram