STOCKHOLM, den 8 Juni. Utrikes Korrespondens-artikel. (Frän Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 2 Juni. Det må tillåtas mig att med några ord fästa er uppmärksamhet på det nyligen inträffade afslöjandet af den österrikiska politiken, hvilken nu funnit för godt att ganska betydligt lyfta på masken. I sitt nya cirkulär till de tyska regeringarne af den 25 Maj säger Österrike, om man afkläder sjelfva kärnan af talet alla de ombhöljande diplomatiska fraserna, att om dess sista bemedlingsförslag förkastas af vestmakterna, det fullkomligt vill inskränka sig till en afvaktande ställning, d. v. s. neutralitet. Hvad som derjemte yttras om beväpnad hållning, fyra garantier, trohet mot de genom Decembertraktaten åtagna förpligtelser, utgör endast talesätt, och på detta lögnbete — för att tala med Shakespeare — skall hvarken den tyska godmodighetens sanningskarpar eller eljest någon nappa. Med Österrike är det förbi! Det har på den sista tiden kastat en syndaflod af depescher fram på den diplomatiska marknaden. Det har i fem nästan omedelbart på hvarardra följande officiella skrifter utvecklat sin ställning och sin uppfattning af Furopas närvarande ställning. Det har talat så der mycket, för att fördölja att det icke har någonting mera att säga sina allierade. Det har börjat en strid med Preussen om den ryska depeschen af den 30 April, för att derigenom afleda uppmärksamheten från sitt affall. Men det har med allt detta icke narrat någon. Österrike säger, att om vestmakterna antaga dess förslag, vill det af detsamma göra ett ultimatum för Ryssland och med vapenmakt genomdrifva dess antagande. Men om vestern icke antager det, så vill det fortfarande öfverJåta striden åt sina allierade. Men nu vet Österrike, att vestmakterna icke kunna antaga förslaget, då det endast är en modifikation af det förra, för hvars förordande Drouyn de rHuys måste afgå. Österrikes bemedling på denna grundval är sålunda blott en komedi. I alla kretsar, der denna manöver blifvit bekant i sin verkliga gestalt, har den framkallat den största ovilja. Allmänhetens ovilja skall icke bli mindre, då österrikiska kabinettets reträtt från den ståndpunkt, som det hade usurperat i allmänna opinionen, blir allmänt bekant. Redan nu draga sig de stater, som förut i Frankfurt slöto sig till Österrike, såsom Hannover, Braunschweig, thiringska staterna o. s. v., med ovilja tillbaka från denna stat, som blifvit otrogen mot sig sjelf och sitt högtidligt gifna ord. Så förestår nu äfven Österrike den isolering, hvarpå förut det neutrala Preussen synes ha haft uteslutande privilegium. y man bör icke göra sig några illusioner derom att Österrike ärnar och vill hålla tillfälle för sig öppet att aktift uppträda när det rätta ögonblicket kommer. För den händelse att vestmakterna skulle ha framgång på Krim, vill det hålla fast vid Decembertraktaten, men om ryssarne åter segra, tänker det i Tyskland finna stöd för en neutralitetsliga. För detta ändamål torde det snart uppmasa de tyska staterna till nya uppoffringar af penningar och krigsrustningar. Men detta kommer icke att lyckas. Sjelfva Preussen vill icke höra någonting derom och af lätt förklarlig grund. Preussen har för sin neutralitetspolitik fått uppbära de bittraste förebråelser. Dethar till följd af derma politik, mot:hvilken så skarpa österrikiska, franska och engelska noter blifvit riktade, förlorat alla sympatier. Och nu, då Österrike finner för godt att.adoptera samma system som det förut öfverhopat med det bittraste klander, nu skulle Preussen hjelpa Österrike mot vestmakternas fruktade vrede och anstränga sig för planer och beräkningar, hvilkas mål det icke känner, men som svårligen kunna vara gagneliga och tillfredsgällande för någondera sidan, utan troligen blott afse Österrikes enskilda fördelar. Öch hvilken hastig förändring! Österrike har sjunkit så djupt, att man vid sidan af dess slingrande, dubbeltungade, machiavellistiska be-l teende till och med måste tillerkänna Preussen en viss grad af öppenhet. Skilnaden mellan de båda staterna är den (må man tillgifva ögonblickets rättmätiga ovilja den något: indiskreta liknelsen), att den ena beter sig som en Falstaff, som icke gör någon hemlighet af sin brist på mod och handlingskraft, då den l andra förer sig såsom en oförvägen, för iran glödande Henrik Percy, men i sjelfva verket icke är bättre än den ädle sir John. Hvarje oförderfvadt sinne föredrager den ärlige Falstaff framför den i lajonhuden höljde falske Northumberland. Det är uppfriskande att från den tyska diplomatiska öknen, der det österrikiska krigsmolnet vid den fjerran horisonten upplöst sig i ett fantastiskt bländverk, kunna vända blicken till krigsteatern på Krim. Der har med Pelissiers uppträdande en ny epok inträdt. Pelissier bevisar ånyo huru vigtiga i historien jemte händelserna de rätta personerna äro. Alla de allierade makternas oerhörda uppoff-: ringar blefvo fruktlösa genom Canroberts obeslutsamhet. Vi ha från säker källa erfarit, att efter S:t Arnauds död den nya öfvergeneralen icke öfvertog det visserligen oentner-j tunga arbetet med någon glad, förtröstansfull : och andra tillförsigt ingifvande energi, utan redan då genom sin icke dolda ängslighet väckte hos de underordnade officerarne, om ieke modlöshet, dock tvifvel om bans duglighet till öfverbefälhafvare. Han erhöll såsom Hamlet en börda sig pålagd som han icke var vnirten och äfven om honom kunde man