eh högst farlig gäst, äfven utan andra trupper ombord än sin vanliga besättning? Förleden vår ville Svenska Tidningen försöka skrämma oss med en rysk armå i Finland, som skulle kunna helsa på oss öfver det isbelagda Ålands haf, derest vi icke beskedligt höllo oss neutrala. Insändaren lemnar nu åsido det faktum att den der betydliga ryska armån i Finland för tillfället endast existerade i Svenska Tidningens spalter; men äfven utom det bekänner han i allmänhet, att så framt Ryssland icke har en flotta, som, sedan isen gått bort, är i stånd att underhålla ostörda kommunikationer mellan armån som gått öfver hafvet och de ryska och finska hamnarne, så hyser ban ai!ls ingen farhåga för en dylik visit, och tror till och med att ryssarne äro alltför kloka för att äfventyra besöket. 1869 kunde visserligen sådant försökas, när Sverge, alldeles utblottadt på försvarsmedel, mot general Knorrings armekår icke kunde sätta mer än högst 5 å 6000 man, vestra armens stockholmska fördelning jemväl inberäknad. Men förhållandet är nu helt annorlunda. Med något hopp om framgång kunde Ryssland nu ej våga försöket med ringare styrka än 50,000 å 60,000 man; och skulle det äfven förutsättas att något år undantagsvis, hafvet vore så isbelagdt, att en så stor styrka verkligen kunde transportera sig deröfver, så vore likväl äfven denna armå, saknande utväg att genom en flotta erhålla förstärkning och nödiga förråder, säkerligen upprifven och förstörd förrän hafvet nästa gång blifvit isbelagdt. Det återstår i alla fall för Svenska Tidningens strategiske utgifvare att förklara, huru det under vanliga, och äfven under starka vintrar, såsom den sist förflutna, skulle vara möjligt att passera Ålands haf för en så ansenlig arm med kavalleri, fältoch belägringsartilleri samt alla behöfliga förråder af trossoch sjukhuspersedlar, ammunition, fourage, lifsmedel o.s.v. Många som jemte insändaren förlidet år med förvåning läste hotelsen om det isbelagda hafvet,, hafva länge önskat en sådan förklaring. Ins. afslutar sin uppsats med uttrycket af sin egen och fleras lifliga anhållan, att Sv. Tidningens utgifvare nu icke måtte längre dermed uppskjuta.