Aftonbladet – 6 juni 1855, sida 3

nödvändiga till hans befattning, och han uppräknade dem med gladt mod. Han blef snart bekant med alla hans yrke tillhörande mysterier och erhöll vana och skicklighet deri. Det var svårt, till och med för Paul, attförtjena en sous utöfver hvad som åtgick till hans dagliga utgifter. Gamla Mannette hade icke gjort den förre vattendragaren rättvisa. Han hade troget bemödat sig innan han öfvergaf platsen. Men Paul misströstade icke. Han kunde lägga af något. Småningom, då han fick mer och mer färdighet i sin befattning, utvidgade han sina vandringar; han hörde gig äfven om i andra delar af staden och upp: täckte att han, för att kunna samla en liten penningsumma, borde ega häst och kärra. Huru skall jag bära mig åt, sade han till Mannette, för. att skaffa mig en häst och kärra? Jag måste hafva en häst och kärra. Jag ärsnu så bekant med arbetet, att jag snart kunde förändra min belägenhet om jag hade häst och kärra., Haf tålamod, Paul, haf tålamod, svarade gamla Mannette; gräm dig icke för mycket öfver detta. Jag känner en vagnmakare här straxt bredvid, som jag säkert tror skulle låta dig få en äldre kärra på kredit, om du endast kunde köpa hästen., Paul arbetade med större ifver än någonsin, och småningom blef hans börs något tyngre och i samma mån hans hjerta lättare. Väderleken började slutligen blifva svår och afskräckande. Vintern, hvilken alltid är: obehaglig i Paris, var ovanligt sträng, och Paul öfveransträngde sig genom att bibehålla samma förrättningar som om sommaren. Vid ett svårt oväder var Paul mer än vanligt blottställd och fortfor att arbeta till sent på aftonen. Han kom hem skälfvande af köld och gick till hvila utan att iaktaga försigtigheten alt aftaga sina våta kläder. Fan vaknade