Aftonbladet – 6 juni 1855, sida 3

utur genom en vänskaplig skakning i axeln och en tvär men icke ovänlig röst, som utropade: nå väl, hvad gör ni här? Paul öppnade ögonea och såg en liten, äldre man, med klara ögon och forskande utseende, stå lutad öfver honom och betrakta honom med ett uttryck af nyfikenhet och intresse. Nå väl, mon ehfant, hvad tänker du om mig ? Som Paul icke visste något om Mannettes vandring, hade han icke den ringaste aning att besöket var af en läkare. Han sade intet, men stirrade med förvirrado blickar på den obudne främlingen. Hur är det med er? sade Lanote, Jag vet icke, svarade Paul. Doktor Lanote fortfor att med mycken noggrannhet undersöka hans sjukdomssymtomer. SÅr ni läkare? frågade Paul. 2Ja.n , Jag behöfver icke någon.v Hvarför icke?, Jag finner mig bättre utan.o Ni talar sannare än ni vet, stackar gosser, mumlade dr Lanote för sig sjelf. Dessutomp, fortfor Paul, shar jag icke tillgångar att betala läkarebesök.o Det är icke sannt, sade doktorn buttert. Ni har någonstädes i rummet en pung med femfrancsstycken., Niding! skrek Paul med uppretad rö:, vill ni plundra mig ? Nej, sade doktorn torrt, synbarligeg missnöjd att blifva ansedd som en voleur. Jag skulle önska att bota er, det är alltsammans — men för att kunna det måste jag väcka upp er; och jag tror att jag i någon mån lyckats. Hvar är Mannette ? Det kan jag icke sägav, svarade Paul, som började tro ait han var i en dröm, (Forte.)