STUDENTÄFVENTYR I PARIS. RICHARD B. KINBALL, ) Öfversättning. Paul sväljde med svårighet de hårda orden anspelningen på att han sökte blifva försörjd sårade honom djupt, men han kunde på samma gång icke förneka att det vore ganska naturligt af hvem som helst att betrakta hans uppförande i denna dager. Efter en liten stunds villrådighet svarade han: Jag undrar icke att ni hyser dessa misstankar, men ni gör mig orätt. Jag önskar icke att få Fanchette förrän jag kan bevisa er att jag är i stånd att försörja henne. Cela est fort beau; mais å qvoi diable cela revient-il? frågade gamle Nicolas, med ett försmädligt småleende. Hvad hör det hit? — hvarföre kommer ni till mig nu?o Emedanv, svarade Paul, med förtviflans styrka, om jag erhölle ringaste förhoppning af er att Fanchette en dag kunde blifva min, detta skulle gifva mig mod att utföra hvad gom helst — derföre, monsieur Crosier, har jag kommit hit nu.n Det var något uti Pauls ton som anslog en likstämmig sträng hos den gamle mannen, Dessutom — Paul sökte ingenting för det närvarande, han var nöjd att vänta — man hade vunnit en punkt. Nicolas Crosier besinnade sig en stund, och sade derefter: Paul, er far var en aktningsvärd, arbetsam man; er mor är en högst förträfflig qvinna; ni är för närvarande en lättjefull odugling. Ni säger att ni beslutit att vända om, börja arbeta och komma er upp; jag tror icke det skall gå för er; men jag vill icke nedslå någon som ) Se Afconbl. n:o 115, 117, 118, 121, 123, 124, och 1