— MR MMMM ursäkt för sin vårdslöshet, togo gamla Mannettes känslor alldeles motsatt riktning, och hon bad med mycken flus de bouche om förs låtelse för sin egen ohöflighet. Gamla och fula personer äro särdeles tacksamma för uppmärksamhet af unga och vackra. Styrkan af hennes försäkringar förminskades säkerligen icke då hon såg att det var en vacker, kraftfull yngling som visat henne så mycken artighet. Resultatet af detta äfventyr blef ganska tillfredsställande. synen af Pauls rensel framkallade helt naturligt en fråga från den gamla qvinnan och slutade dermed att han berättade henne hela sin historia. Tänk bara! Paul Ferval gör Mannette, den gamla ullkammerskan, till sin confidante! Ett djupt fall från morgonens lysande förhoppningar. Paul var emellertid ganska glad att finna någon varelse med hvilken han kunde tala och hvilken han kunde göra frågor. Gamla Mannette var icke heller den sämsta rådgifvare Paul kunnat träffat på. Hon var verkligen en välvillig, förståndig varelse, som kände till alla plägseder i staden, emedan hon tidigt blifvit lemnad på egen hand. Hon hade naturligtvis aldrig varit gift; ty ingen kunde ha tänkt på att taga en sådan dverglik, oformlig varelse till hustru. Hon hade nu bott många år i detta hus och arbetade utan afbrott, dag från dag, i sitt handtverk. Hon hade, innan hon rätt visste deraf, fattat starkt intresse för Pauls öde. Och Paul — han var icke längre samma olyckliga, ensamma, öfvergifna varelse, som nyss skuffades af den muntra menniskoskaran på boulevarden. Sittande på en hög af madrasser uti gamla Mannettes verkstad, var han så lätt om hjertat och lycklig som möjligt. Jag skall säga er hvad ni skall göra, monsieur Paul; jag har ettlitet rum som stöter intill