grekiska upproret, turkiska krigsförklaringen, den vidtutseende europeiska förvecklingen, som sedermera inträffade, lika lätt bort kunna få föreses af andra som af de svenska och daneka kabinetten, hvilka just då skyndade att underhandla om den absolut neutrala ställniog, den begge regeringarne funno i sina intressen att intaga. Hade frågan redan vid den tidpunkten blifvit upptagen och diskuterad, vore nolikt mycket ogjordt som man nu önskade ogjoråt, t. ex. att svenska riksstånden komprometterade sig genom en tacksägelseadress, att spänningen emellan Sverge och Norge onödigt stegrades, och att i allmänhet fråzan om krig eller fred erhöll i opinionen här i Sverge en skef och förvillande riktning, hvilsn icke gaf ringa stöd åt den absoluta neui t.alitetspolitiken. Det är nemligen i friskt minne, att i början af våren 1854, sedan äfven vestmakterne förklarat krig mot Ryssland och skickatflottor till Östersjön samt Österrikes politik tillkännagaf en stark lutning åt dessa makters sida, fantastiska förhoppningar här genast begynte göra sig gällande om Fialands återfående och luftslott byggas om en skandinavisk stormakt genom en union emellan Sverge, Finland, Norge och Danmark, hvarvid ett par broschyrförfattare och några landsortstidningar isynnerhet voro verksamma , i stället att för allmänheten då bort undersökas och göras klart, på hvad sätt ryska öfvermakten säkrast och verksammast kunde försvagas, och för Sverge, likasom för Norge och Danmark, göras oskadlig; då det lätt skulle hafva visat sig att ryska marinens och marinetablissementernas fullkomliga förstöring samt Finlands upphöjande till en sjelfständig stat under de stora makternas, Tysklands och de skandinaviska rikenas gemensamma garanti är för Sverge, likasom äfven för Norge och Danmark, vida fördelaktigare och mera betryggande än Finlands direkta gifvande åt oss, vare sig i form af union eller införlifning. Huru oskyldiga de drömda luftslottsbilderna i sig sjelfva voro, hvilka naturligen, i följd af de varma sympatierna för det fordna brödrafolket, måste lifligt anslå svenska nationalkänslan, medförde de dock två väsentliga olägenheter. För detförsta gåfvo de, såsom nyss nämdes, ett starkt om än indirekt stöd åt regeringens absoluta neutralitetspolitik, ty naturligtvis kunde, ifrån den synpunkten att Sverge icke borde ställa sig på vestmakternas sida för annan orsaks skull eller mot annat vilkor än Finlands återfående, vårt verksamma deltagande i kriget icke komma i fråga förr än vestmakterna sådant garanterat, — hvilken garanti åter för sitt fullgörande så mycket berodde på krigslyckan och andra eventualiteter, att nämde makter svårligen dertill kunde på förhand binda sig, hvaremot, i fall Rysslands försvagande fått, som sig bort, utgöra hufvudsynpunkten, Sverges och Norges intressen fordrat vårt deltagande i kriget genast, 1854 tidigt på sommaren, för att jemte England och Frankrike söka förstöra ryska flottorna och marinetablissementerna i Kronstadt, Sveaborg och Reval, hvilket då ännu, medan Ryssland var alldeles oberedt på ett sådant anfall och innan kejsar Nikolaus och hans efterträdare haft ett års rådrum till ytterligare rustningar, kan på goda grunder antagas icke hafva varit förknippadt med oöfvervinnerliga svårigheter. För det andra har äfven detta sätt att betrakta frågan, nemligen att göra icke Rysslands försvagande, som är Norges och Sverges gemensamma intresse, till hufvudfråga, utan Finlands återställande åt Sverge, hvilket här då uteslutande yrkades såsom ett svenskt intresse, i viss mån förnämande för norrmännen. Då Sverge och Norge i alla frågor om krig, fred, förbund och yttre politiska angelägenheter utgöra en unionsstat, så fordra följaktligen både rättvisa och grannlagenhet att Norges intressen i alla sådana frågor tagas i betraktande ej mindre än Sverges. Detta hade skett om Rysslands försvagande fått utgöra hufvudfrågan, ty deri äro brödrafolkens intressen, såsom flere gånger anmärkts, alldeles identiska. Väl kan Finlands återställande åt Sverge, såsom också nödvändigt innefattande en förminskning af ryska öfvermakten, anses öfverensstämma äfven med Norges intressen, ehuru frågan om utvägarne att kunna försvara Finland mot Ryssland med skäl kan väcka många betänkligheter hos norrmännen. Men om ett sätt gafs att försvaga Byssland ändå långt verksammare och tillförlitligare, nemligen genom Finlands bildande till en sjelfständig stat, på sätt ofvanföre sagts, hvaruti Sverges och Norges intressen fullkomligt sammanfalla, så hade broderfolket visserligen rätt att denna synpunkt icke måtte åsidosättas, såsom likväl här skedde af våra svärmare för Finlands återfående och Sverges höjande till en stormakt i spetsen för en skandinavisk union. Följden af dessa svärmerier var äfven att opinionen i Norge förlidet år slöt sig till neutraliteten och ville i samma mån starkare j fasthålla denna, som opinionen i Sverge antog en mera krigisk stämning ). Då ins. yttrat att Sverges och Norges intressen bjödo de skandinaviska rikenas verksamma anslutning till vestmakterna redan våren 1854, så åligger det honom äfven att visa ) I Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning har nyligen en insändare sökt förfäkta den satsen, att Finland, upptaget i en slags federation med Sverge, skulle lättare kunna försvaras emot Ryssland, än om deraf bildades en sjelfständig stat under de fyra stora makternas, tyska förbundets och de skandinaviska rikenas gemensamma garanti. Att häri vederlägga honom anse vi verkligen vara en lätt sak, men tro ock, lika med Aftonbladets redaktion, det för nöärvaranda vara att oconm dat hator cälla Jc mm mm Ne