STOCKHOLM, den 6 Juni. Ytterligare rörande frågan om krig eller fred. (Insändt frän landsorten.) I. En föregående uppsats med ofvanstående titel, införd i Aftonbladet den 15 sistl. Maj, föranledde genast dagen efter en artikel i Svenska Tidningen, troget hållen i den tidningens vanliga anda, hvilken, i ämnen af ömtålig beskaffenhet för tidningens patroner, bitintills visat sig mindre vara att utreda och uppl; sa än att inveckla och förvilla. Sådant oaktadt skulle dock insändaren, om ban endast haft att följa sin böjelse, helst lemnat artikeln obesvarad. Men de frågor, hvarpå insändaren hade uti sin uppsats sökt fästa allmänhetens eftertanke, äro i närvarande ögonblick så vitala, och så stor angelägenheten att det nationella omdömet derom må stadgas på objektiva grunder, att insändaren anser allmänheten hafva ovilkorlig rätt att fordra, att Svenska Tidningens missledningsförsök icke lemnas utan genmäle, på samma gång insändaren jemväl anser för sin pligt att, genom en ytterligare utredning af hufvudfrågorna, åtminstone sprida öfver dessa så mycken klarhet, att framtida försök att med s0fisterier och deklamationer dem bortblanda och förvirra må blifva fruktlösa. Det lifliga intresse, hvarmed allmänheten följer frågan om krig eller fred och allt som dermed har samband, ingifver ock insändaren förtröstan, att hon utan missnöje skall se redaktionen lemna plats för insändarens nya uppsats, uti hvilken han ämnar hålla sig strängt vid sakförhållandet och aflägsna allt som har tycke af tidningsgräl. Svenska Tidningen började med att göra sig lustig öfver att insändaren gått rakt på saken och, såsom hufvudfråga, med noga afskiljande af alla bifrågor, framhållit: hvad Sverges intressen bjuda under närvarande europeiska förveckling och kris?, Och svaret på denna fråga, hvilket naturligtvis sjelf framställde sig, eller att fäderneslandets intrerse bjuder Rysslands försvagande så mycket som möjligt och framförallt att dess makt ej må ytterligare ökaos,, kallade tidningen hånande för en originel och otrolig upptäckt,. Alt på detta sätt allmänhetens uppmärksamhet påkallades för Sverges intressen, och degsa derjemte uttryckligen uppställdes såzom norm för regeringens politik, synes dock Svenska Tidningen, trots den antagna skämtsamma tonen, icke hafva sett utan hvad man kallar blandade känslor. Ett illa tillbakahålIet missnöje lyser alltför tydligt igenom. Insändaren undrar också icke derpå. Den absoluta neutralitetspolitiken, som svenska kabinettet redan i början af hösten 1853 började afhardla med det reaktionära ryssvänliga Oerstedska kabinettet i Köpenhamn, torde, bedömd ifrån synpunkten af Sverges intressen såsom norm (och Norges intressen äro i denna fråga med Sverges identiska), icke taga sig riktigt väl ut; och konstitutionsutskottets utlåtande vid nästa riksdag (urtima eller lagtima) öfver dessa underhandlingar, öfver konventionen med Danmark samt den derefter utfärdade neutralitetsförklaringen, motses säkerligen af många flera än insändaren med spänd väntan. Konstitutionsutskottet lärer nemligen icke underlåta att sjelfmant upptaga denna fråga och deruti infordra alla handlingarne; och skulle, mot förmodan, utskottet uraktlåta det, så torde vissticke representanter komma att saknas, hvilka, med den rätt 29 S rilsdagsordningen lemnar dem, skola bemöda sig att gifv: en allvarlig väckelse åt atskottets pligtkänsla. .Svenska Tidningens sarkasmer hafva emelertid icke ingifvit insändaren någon ånger utt hafva förrådt den enfalden (i Svenska Tidvingens ögon), att hålla fram Sverges intressen såsom hufvudfråga. Tvärtom beklagar insänlaren, att denna fråga icke mer än som skedde lef upptagen och diskuterad af pressen ett ch tre fjerdedels år förut, då, efter ryska urmåns ioryckande i Moldau och Wallachiet ch dess intagna hotande ställning vid Donau, mr a de br EA SS RE Fr RES. Re VS JE FER EF BÄST JR EN SNETT Eg Nr VE EEE