(Insändt.) Den vanlottade Landtstaten. Utaf tidoingarne inhemtas, att man uti grannriket Da k, med afseende å nu uppstegrade priser å enheter, förunnat embetsoch tjenstemän tillökning uti deras löner; men helt annorlgär det här i Sverge, särdeles hvad landtstaten vidkommer, ty der icke allenast icke bryr man vig om, antiagen fefnadskostnaden är högre eller 1ägre, utan man till och med läter dem försmägta i väntan på den usla lön, som blifvit dem tilldelad. Vid sednaste riksdag beviljade zemligen Rikets Ständer någon, ehuru ringa, löneförhöjning ät kronofogdar, häraåsskrifvare m. fl., men, detta oaktadt, hafva desse tjeostemän ännu icke efter 8 månaders förlopp tillgodonjutit Jönetillökningen, utan denna, känsiolös för den dyra tiden, som trycker löntagarne, kvilar ännu i statens kassa. Väl vill man uppgifva orsaken härtill vara, att frägan tarfvar närmare utredning, churu man hade skäl att fordra, det frågan efter nära 30 ärs behandling af embetsverk och Rikets S:ävder, borde vara fullt utredd; men om, emot no, händelsen likväl skulle vara sådan, så a icke nägat hinder att till löntagaren utbeen plighet med det vid riksdagen uppom också dervid vore nödigt fästa det :agaren skulle ställa borgen för ätert belopp, som möjligen komme att öf;os verkliga lön, då en gäng i tidens fulla den 30-äriga lömefrägan -ändtligen huune ut. Msn kan väl säledes med fullt skäl säga, at iendistatens belägenhet här i Sverge är ömklig! En af de vanlottade.