delse omstandigheterna gjorde det för 0. M. Konungen oundgängligen nödigt att frampå sommaren sammankalla Rikets Ständer tll urtima riksdag, hvar i sin ort noga tillse och med allt sitt inflytande. verka derhän, att riksdagsmannavalen i borgareoch bondestånder utfölle annorlunda än förra gången, så at regeringen i dessa stånd måtte kunna påräkna, om ej enhällighet, åtminstone en afgjord och imponerande majoritet. Såsom skäl för åläggandet att utöfva en sådan vaksamhet skull: hafva uppgifvits, att regeringen under förr: riksdagen, genom vederbörandes förseumlighe! vid valen till ombud för de oprivilegierade stånden, blifvit besvärad med en mängd misshagliga folkrepresentanter, gom opponerade sig mot Kongl. Maj:ts nådiga propositione; och med en besvärlig envishet yrkade på iakttagande af de omständligare lagliga formerne just i sådana frågor der m-n räknat på obe tingadt, genom acklamation uttryckt bifall. med uteslutande af all diskussion och dermed följande omröstning, äfvensom att regeringen hade hvilande på ständernas bord förslag till betydande grundlagsförändringar, vic hvilkas genomdrifvande hon fästade den all dra största vigt, men hvilkas antagande inon alla fyra stånden man icke kunde hoppas. så vida ej genom vederbörlig uppmärksamhe: valen till representanter i borgareoch bondestånden fölle på sådana personer, hvilka i all; kongl. propositioner visste att vörda landsfadrens vishet och getnom sitt ord och si röst vore redebogna att vid alla tillfällen understödja hans landsfaderliga afsigter. I hvad omfång och ordalag någon sådan vink skulle varit de höge förtroendeembetsmännen gifven, kan naturligtvis icke med visshet afgöras. Det säkra är emellertid att saken här varit föremål för en liflig uppmärksamhet, och att från olika håll sammanstämmande uppgifter gjorts i afseende på det hög: förtroendet. Såsom stöd för verkligheten dera har man erinrat om det för ingen del dold: eller dämpade misshaget, som vid mer än ett tillfälle funnit uttryck, öfver valkollegier, hvilklåtit sig representeras af oppositionsmän, oci isynnerhet öfver en af våra vestra provinser, hvarifrån tvenne ombud i borgareståndet glöm! sig ända derhän att äfven för anslagsfrågorna fordra en strängt grundlagsenlig behandling Det. är äfvenledes bekant huru inom samma provins en viss auktoritet, efter att förut hafva 8å godt den kunnat sökt uppskrämma ortens invånare för olägenheterna af de misshagliga representanterna, låtit det vara sig angeläget att efter bästa förmåga söka afstyra hvarje offentlig yttring af bifall eller välvilja mot dessa efter riksdagens slut återvändande representanter å deras bommavarande komitenters sida; — många andra dylika exempel att förtiga. Det har äfven varit erinradt derom, att de hvilande propositionerna till grundlagsförändring ligga H. M. Konungen personligen på det närmaste om hjertat, så väl den som rörer kompetensen för prinsarne af hans dy nasti att under vissa förhållanden tillträda regeringen, som den hvilken afser att utesluta tryckfrihetsförordningen ur kretsen af rikets grundlagar och med undantag af en definition förvisa densamma till. den allmänna lagens lättföränderliga område. Det är alltför väl bekant, att denna fråga ej är ny, att tvertom H. M. Konungen ansett det såsom en af de förnämsta uppgifterna för sin regering att i detta förhållande åstadkomma någon ändring, att förslag till förändrad tryckfrihetslag varit afsedt att framställas vid en föregående riksdag och att det endast strandade på dåvarande statsrådet, numera justitierådet Giinthers allvarliga och orubbliga motstånd. Man har af allt detta trott sig rimligtvis kunna sluta, att den närvarande justitie-statsministern, grefve Sparre, icke har någon annan förtjenst af den nu hvilande tryckfrihetspropositionen än de särdeles massiva redaktionsfelen, och en högvördig biskop svarade också vid förra riksdagen någon af sina vänner, som frågade honom huru han med sin röst kunnat förhjelpa en med så grofva formfel behäftad proposition till att blifva hvilande, helt okonstladt, att han gjorde det endast och allenast såsom ett uttryck af grannlagenhet mot H. M. Konungen personligt, då han väl visste hvilket lifligt intresse H. Maj:t tog i den meranämda pro: positionen, och då det var hans säkra öfvertygelse att densamma i alla fall skulle komma att vid nästkommande riksdag definitift förkastas. För dessa tillbedjare af det allenastyrande systemet, som till stöd för sina åsigter ständigt för på tungan den första raden — med visligt förbigående naturligtvis utaf resten — af 4 6 regeringsformen: Konungen eger att allena styra riket — för dem kan väl ingenting vara naturligare än att, då till riket hörer riksdagen, genom tillämpningen af en bekant retorisk figur gifva paragrafen den tolkningen att konungen eger att allena styra — riksdagen. Vårt statsskicks historia är full af exempel på en sådan styrelse, och skulle äfven reenten sjelf underlåta att omedelbarligen utöfva denna bestämmande inflytelse på riksdagen, så felag det aldrig personer som söka utöfva den i hans intresse. Ett exempel derpå är det allmänt kända, särdeles lifliga deltagande hvarmed tronföljaren vid sistlidne riksdag omfattade elektorsoch utskottsvalen, åtminstone i borgarståndet. Än vidare utöfvades detta inflytande på ett slående sätt under hela riksdagens lopp af en del representanter sjelfva, som, under det käckaste klander af rådgifvarne, för effektens skull, i hvarje anslagsfråga skyndade att hembära ett underdånigt förtroendevotum åt H. M. Konungen personligen. Samma inflytande skall äfven i händelse af en urtima riksdag söka göra sig gällande på nytt, men i en ojemförligt högre grad, i samma mån som de yttre händelserna då närmare ingripa i våra egna förhållanden. Hvarje bemödande att få frågorna i lugn och i vanlig ordning öfvervägda skall då förkättras såsom oppositionslusta, partisinne och ofosterländskhet, och man skall sannolikt ej försumma att predika ee JL Af tt mifen ramaringan an SÅ VN NDTTS)S)!S Si) i — mm es mon MM et OA RN vv FÅ FR AA KR Kr KR KR Yr DA KR jr AR Br AA fär rg äg Jr Jr JA Jr fr Vt br Jä JA OR Br KA VM FR NN mm As eh RAR tt mA KK AR PR RP AR RY ct vt 2 AE KR RA BR PR VR NA PA Vt MA CR PA PR PA Na — MM AA