Aftonbladet – 31 maj 1855, sida 2

tryckte den tigande och gick derifrån. Denna eftermiddag lemnade jag Paris för att begifva mig till Italien. Vid min återkomst hit, efter mer än ett års förlopp, gjorde jag efterfrågningar efter Bernhardi och fick veta att han flera månader förut lemnat staden, tillika med den olyckliga Rosalie, och rest, ingen visste hvarthän. FJERDE KAPITLET. STRÖFTÅG GENOM PARIS, Hvarje dag vandrade jag omkring för mig sjelf uti någon del af staden. Min plan var obestämd men icke oregelbunden. Ehuru mina vandringar icke skedde i någon viss ordning, hade jag en afsigt dervid, nemligen att lära kunna lifvet i Paris. Att ströfva omkring på gatorna var kanhända icke rätta sättet dertill, men jag visste icke något bättre. Under dessa promenader träffade jag ständigt på föremål af intresse, eller råkade in i något litet äfventyr. Ibland gick jag sakta in uti den lilla boden, der kol och risknippor försäljas, och lyssnade till försäljarens berättelse om sina mödor och besvär — ty alla försäljare af kol och risknippor hafva sina mödor och besvär; — dessutom var jag intresserad att få veta orsaken till det utomordentligt höga priset på bränsle, ty när det var kallt tömdes nära nog våra fickor vid försöket att värma våra rum. Jag steg ofta in i det lilla rummet, der en glad, munter och liflig skoflickare arbetade från morgon till qväll, under den heliga jungfruns beskydd, hvars bild, prydd med friska blomsterkransar, satt midt öfver ingången. Jacques Tourneau var en präktig karl och slog sig väl ut i verlden. Han. hade ett muntert ord åt hvar och en, ett infall vid hvarje tillfälle, och fintlighet att begagna det, samt