Aftonbladet – 30 maj 1855, sida 3

FREE salie på samma sätt som jag älskade. Hon höll af mig, det är sannt, men hennes känsla liknade mera den tillgifvenhet man känner för en broder, än kärlekens hängifvenhet. Jag invaggade mig i förhoppningar. Jag hade. aldrig älskat någon annan än Rosalie; ingen hade älskat mig utom Rosalie; och buru skulle man väl kunna vänta att en ung ficka skulle visa samma djupa, häftiga kärlek, hvilken utmärker ett kraftfullt manligt bjerta. På detta sätt sökte jag öfvertyga mig sjelf. Rosalie dolde ingenting för mig, derom var jag viss. Hon omtalade allting för mig. Hon sade att hon älskade mig lika mycket sin mor; borde jag icke vara nöjd? Men då jag tryckte henne till mitt hjerta kände je icke denna elektriska förvandtskap, hvilken förbinder till ett hjerta som äro fö enade; men jag klagade icke; huru skulle jag kunna klaga då Rosalie sade att jag var allt för henne? Jag tillbringade trenne år i Heideiberg och for sedan till Minchen. Jag hade bestämt mig för medicinen och beredde mig att fortsätta mina studier med ifver. Jag hade ver rit i Mänchen nära ett år och längtade att komma hem och återse Rosalie. Jag hade dröjt hemifrån längre än vanligt, ty jag önskade att taga en grad uti min vetenskap; sedan kände jag att jag kunde begära Rosalies hand. Jeg reste hem. Jag vill påskynda min berättelse. Jag återsåg mina föräldrar; allt stod väl till. Jag ilade till Rosalie; äfven hon mådde väl. Hon sprang emot mirg Hon var förtjust att se mig, Hon var sköm nare än någonsin. Då vi tillsammans gingo in i hennes mors bus, sade hon: Vi ha främmande — en förtjusande gäst, son till min faders bäste vän. Han hear varit hos oss en månad men måste snert återvända till Paris. Jag skall sakna honom så mycket !n : (Forts, följer.) )