Aftonbladet – 30 maj 1855, sida 3

Jag är från Wiirtemberg.: Jag är född i den. lilla byn... Min far var en förmögen bonde och jsg har inga syskon. Jag uppfostrades med ömhet, och som man sade att jag visade lättfattlighet och godt hufvud, beslöt min far att låta mig studera. . Uti samma by bodde en enka, hvars man varit offcer och utmärkt sig under Napoleon. Efter bang. död .hade hans enka återvändt till sin födelsebygd, förande med sig sitt enda barn, en liten dotter, sju eller åtta år gammal. Jag var då ungefär tio år. Enkans förmögenbet var obetydlig, men tillräcklig att lefva af på det anspråkslösa ställe hon valt till sitt hem. Min fsr hade känt henne som flicka, och jag tillsamman med min mor helsade ofta på hos henne. På detta sätt kommo Rosalie och jag att vara mycket tillsammans; vi voro snart nästan oskiljaktiga. I våra lekar var jag alltid Rösalies fästman. Vi lekte man och shustru,, uten att någondera af oss hade någon allvarlig tanke dervid; dertill voro vi båda för unga. Slutligen kom tiden att jag skulle fara till skolan. Jag tror jag var tolf år och jag:skiljdes från Rosalie med tungt hjerta. Jag tror verkligen att jag redan då älskade henne. Nå väl, åren förgingo. Från skolan kom jag till Heidelberg. Jag var öregirig, jag var fitig oc ihärdig, och min kärlek till Rosalie bevarade mitt bjerta rent, År efter år, då jag besökte mitt hem, öfverraskades jag att finna något nytt behag, någon ny skönhet hos henne. Vid sexton år syntes hon mig som det högsta af allt skönt och älskvärdt. En hänförande berusning genomströmmade mig då jsg kände att hon en dag skulle blifva min. Men det var en sak som hindrade min lycka att vara fullkomlig. Oaktadt hvarje bemödande att tro motsatsen, kunde. jag icke känna i mitt hjerta att jag var älskad af Ro