punktlig och han hade mycket att gå igenom. En gås, hvilken skulle lefvande dissekeras under loppet af hans anmärkningar, stod på bordet, anförtrodd till en favorit bland studenterna, och då jag inträdde nörde jag föreläsarens välbekanta comprenez-vous? Jag hörde ingenting mer. Jag såg oroligt upp och ned, hit och dit i rummet, men kunde icke se det föremål jag sökte. Hvad f—n går åt dig? sade min vän D... och tog tag i mig. Ingenting; jag vill ha reda på Bernhardi.n Der är han, borta i det der hörnet. Ser du honom icke ? Jag banade mig väg till hörnet, än öfver en students rygg, än öfver bänkarne, och lade min hand på hans axel. Ni bör gå hem ! hviskade jag i hans öra. Snabb som tanken reste sig tysken. Hans ansigte blef likblekt; hans ögon sköto fram ur sina hålor. Skyndal sade jag. Bernhardi hade försvunnit. Jag vet icke huru jag höll ut under föreläsningen. Jag har ett oredigt minne af att jag såg den arma gåsen streta, eller försöka att streta, och af föreläsarens välvilliga uppsyn då han blandade sitt vEntendez-vous? Eh bien! voyez-vous? med: den: lidande varelsens klagoljud, då han med nogrannhet bortskar muskler, nerver och senor för att klarare framställa sitt ämne, Men mina tankar voro annorstädes. Jag såg i mitt sinne Bernhardi och marseillesaren. Jag målade: för mig hvarje upptänklig katastrof, och jag var på helt och hållet upptagen häraf, att jag icke märkte att föreläsningen var slutad, förrän vid det buller som uppstod då alla lemnade salen. Jag :skyndade mig ut och ilade till Rue: denfer. Då jag gick uppför trappan såg jag några