vägnar till denne usling och begära ögonblicklig upprättelse. Jag säger ögonblicklig.n oDrifver ni icke saken alltför långt? sade jag medlande; har han icke blifvit tillräckligt straffad ? Straffad ! sale Bernhardi med stolthet; vet. ni hvad han hade för afsigt? Jag skakade hufvudet. Då skall det för alltid förblifva en hemlighet. Straffad — en enda minut och jag hade kommit för sent! Hör ni? Vill ni ha-dla för mig? Vill ni göra det nu? Vill ni ställa i ordning så att vi genast kunna mötas ?, Det kommer att bero på er motståndare Jag kan icke vänta — jag vill icke väntal utropade Bernhard; gå, gål, Studentens oemotståndliga raseri besegrade mig. Jag hade ej tid att besinna mig. Oaktadt det stilla och fredliga lif jag fört, fann jag detta uppdrag oförmodadt kastadt på mig och befann mig, nästan innan jag sjelf visste deraf, i Balaiguers rum: Marseillesaren satt och rökte med en rökmössa på hufvudet, hvilken icke helt och hållet skylde några nyss erhållna sår. Så-åv, sade den råa menniskan, ni kommer för att skraita .som de andra, och det var ni som sqvallrade — ni som snokade ut det. Vi skola komma till förklaring om dessa utlåtelser en annan gång; för närvarande är det en annan, hvars aftär har företrädesrätt. Ni bör veta att ert uppförande-denna morgon — Hvad vill ni säga derom ? Ingenting annat än att Bornhardi vill möta er hvilket ögonblick som helst som ni bestimmer; han önskar ju förr desto heldre.r Jag önskar ju förr desto heldre,, mumlade marseillesaren. Hvem är er sekundant?, Sacr bleu! Det är ännu oafgjordt. Jag skall skicka honom till er.