Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

byggnad af sten, uppförd med ganska mycken architektonisk smak. Det var stort och rymligt och hade utan tvifvel för längre tid tillbaka varit någon utmärkt persons hotell. Det begagnades nu helt och hållet till studentrum, hade en salle-å-manger med tillgränsande biljardrum på nedre botten, och en källare straxt intill. Följande dagen började vi att besöka hospitalet Notre-Dame de Pitig, och voro snart riktigt inkomna i vårt nya lefnadssätt. Jag torde framdeles komma att tala om de olika medlemmarne af vårt sällskap vid gatan Copeau. Det blir bäst att introducera dom allt som omständigheterna fordra. Der var en ung man för hvilken jag isynnerhet fattade tycke. Han var engelsman och hette Clements, en stilla, förekommande yngling, som, utan att egentligen vara sluten, hade en viss tillbakadragenhet, hvilken vanligen döljer mycket som förtjenar att uppsökas och uppodlas. Vi blefvo förtroliga. Han hade varit flere år utomlands och egnade sig åt medicinska studier med en entusiasm, säll sam att se. Hans tillgångar voro stora, och det var endast kärlek till hans yrke som varhöll honom i Paris. Han var för öfri väl uppfostrad och hade goda kunskaper. Från första ögonblicket af vår ankomst syntes Clements böjd att göra allt hvad som stod i hans förmåga för oss. Han gjorde sig möda att gifva oss underrättelser om allting, sem nykomlingar kunna åstunda att känna, och lemnade oss många värderika anvisningar angående våra besök i hospitalerna, föreläsningar m. m. Vi brukade göra långa promenader tillsammans genom staden, som Clements genom sitt långvariga vistande i Paris väl kände till. Vi förs djupade oss äfven ofta i samtal ö:ver en mängd olika ämnen; stundom antogo de en allvarlig riktning, stundom voro de glada, än voro de