Aftonbladet – 25 maj 1855, sida 3

Du utelemnar det bästa, sade jag då nin vän plötsligen tystnade — Förvånadt öfver allt, vårt par så gick Holt tafatt fram, styf nacke, spärrad blick, Domkyrkor säg, så mången stenkoloss Mel höga spiror — likasom hos oss.s Här yrkade Partridge att jag skulle upp höra och förklarade att vi varit tillräckligt satiriska mot oas sjelfva utan att jag behöfde sluta det anförda stycket. En af damer.:s frågade nu hvad vi sagt, och vi försökte att öfversätta dessa rader; först började den ene, och den andre rättade och sedan vice versa tillg vi bringade hela sällskapet i skratt. Kortligen, den högsta munterhet herrskade återstående delen af dagen, och vi framkommo till Amiens med vida gynnsammare föreställningar om Frankrike, fransman och franska än vi hade då vi lemnade Calais samma dag på morgonen. Stora voro våra framsteg uti lingua Franca denna afion — och följande morgon — ty oräkneliga voro de frågor vi gjorde männer, vinnor och barn inom och utom hus, och Sörundransvärd den ifver och munterhet hvarmed de besvarades, Hela vårt sällskap ämnade sig, som det tycktes, till Paris; ty alla voro i ordning då päkdonet,, som Partridge kallade det, skulle afgå, och intogo sina platser på alldeles samma sätt som föregående dagen; vagnsdörre. hade just blifvit tillstängd, då madame son satt midtemot oss, hvilken läst igenom sin räkning, plötsligt utropade Tenez, tenez un rmcment! hoppade ur vagnen, till allas bestörtning, och försvann uti hotellet. Hon kom på ögonblicket tillbaka hållande me? triumferande uppsyn i sina händer tvenne vaxljus och u:ropade: Mes bougies! Härvid tycktes en plötslig tanke uppgå för Partridge, ty äfven han rusade ut ur vagnen, öfver gården och upp