Aftonbladet – 25 maj 1855, sida 2

luft: och kastade: mig tillbaka till obestämda gissningar. Jag påstår att häruti låg ingenting utomordentligt — alls icke. För en amerikansk yugling, uppfostrad i hela den stränghet som utmärker nya Englands uppfostringsmetod — : hvilken jag anhåller att härmedelst på det hjertligaste få loforda — kan icke finnas en större. förändring än att plötsligen blifva förflyttad till Paris. Experimentet, är: farligt: .-Man kan våga två mot ett att han går förlorad eller åtminstone tager så stor skåda till karakter och person, att det erfordras större delen a hans lif för att han åter skall kunna resa sig. Men jag afviker från mitt. ämne, mr Philip Belcher och hans egenheter samt den verkan vår sammanvaro kunde hafva på mig, Den hade redan gifvit mina tankar en ny rigtning. . Jag hade verkligen icke uppgjort någon bestämd plan att lära känna den franska karakteren, utan åtnöjt mig med de allmänna och löjliga föreställningar, hvilka i detta: afseende underhållas af: dem som tala engelska språket. För öfrigt hade jag icke det ringaste tänkt på någon annan del af Frank. rike .än Paris. Det hade aldrig fallit mig in att landet emellan Calais och Paris var bebodt — att der funnos menskliga varelser. Nu tänkte jag derpå; En häftig öaskan vaknade att känna något om dem: — huru de skötte sina hvardagliga göromål; att känna derag vanor, deras. sammanlefnad, barnens lekar, de ungas sysgelsättningar, de gamles tidsfördrif. Med dessa och tusen nyväckta tankar, som rörde sig i min hbjerna, insomnade. jag. ANDRA KAPITLET. EN ÖFVERRASKNING, På min ära, du har: hastigt lärt dig franska vanor. Klockan är nära tio, och du sofver som en stock.