Aftonbladet – 25 maj 1855, sida 2

fylla hemes ögon då hon betraktar den plats der vi begrofvo hennes förstfödda. Vi hafva förbundit oss att hvarje morgon lägga friska blommor på grafven och bibehålla mossan grön; det är en förrättning, helgad genom heliga känslor. Ack, lifvet är en underlig ting: vi böra icke ständigt vara allvarliga, vi kunna icke alltid vara glada. Gud gifve vi alla må blifva lyckliga i himlen V Jag har berättat er hela historien,, sade mr Belcher efter en liten paus; men se, 80len lyser fram; låtom oss gå till Courtgain. Jag drog mig tillbaka denna afton med en mängd nya intryck. Mitt hufvud var uppfyldt af mr Philip Beleher, och innan jag lade mig, anstälde jag noggranna betraktelser öfver hans karakter. Den hade en naturlighet och sanning som var förtjusande. Han var något för mycket bestämd — litet tvär, det är sannt; men detta kunde jag ursäkta hos en person som var så mycket äldre än jag. I mitt sinne började jag begrunda hans teori för resor, och detta förde mig till ett slags öfversigt af mina egna planer. Vi foro till Paris för att genomgå en bestämd kurs af studier, besöka hospitalerna och bevista föreläsningar — detta var ändamålet hvarföre vi begifvit oss utomlands. Men derjemte sväfvade, om jag skall tillstå sanningen, åtminstone för min föreställning, vissa angenäma, obestämda Syner om Frankrikes lysande hufvudstad, hvilka icke stodo i sammanhang med bospitalerna eller föreläsningsrummen — glada, nya behagliga syner, omfattande kanhända promenader på Boulevarden, besök på kafger, aftnar på teatrarne eller i salongerna, spatserturer i trädgårdar, besök i bodar, åskås dande af luftbalonger o. s. v., från hvilket allt otaliga förtjusande äfventsr skulle härleda sig. Härvid upplöste sig mina syner i