Aftonbladet – 25 maj 1855, sida 2

Jag öppnade mina ögon och såg Partridge vid,min säng med ett uttryck af stor förnöjelsei sitt ansigte. : Min: bäste vän, utropda jag, reste mig hastigt och fattade hans and. Jag är förtjust att se dig. Hvar har du varit — hvad har du gjort hela denna tid och — när kom du hit? Jag skall berätta dig alltsamman en af dagarne; jag kom i går afton sedan du lagt dig, och ämnade genast gå till ditt rum, men: en besynnerlig gammal man, hvilken, så snart Jag trädde:in i huset, gjorde beslag på mig som en. landsman, sade att han troddeattjag gjorde bättre uti-att icke störa dig. Man skulle kunna tro att han känt dig i tusen :r: han synes verkligen iatressera sig för dig. Har han en ogift dotter ? Det mäste vara mr Belcher.. Hvem tusan är mr Belcher? Men derom en annan gång, Du måste skynda att kläda dig. Jag bar tagit platser för oas båda på diligensen; den går om en timma. Tänk huru förtjusande — i morgon afton äro vi i Paris! Bravo! hurra! tia-la-lal Kom, kom — en avant! Klimatet är ljufligt; luften herrlig; och vi fara om femtiosju minuter.. Det föreföll mig som om ett ämbar kallt vatten hastigt gjutits öfver mina nyss utvecklade planer om ströftåg och : undersökningar inåt landet. Partridge märkte någonting uti mitt utseende ty han utropade: Hur är det? står icke allt rätt till? Jo bevars; men jag undrar om du icke förhastar dig i ditt beslut att skynda så hastigt till Paris? Hastigt! utropade min vän; du behöfver åminstone icke klaga. Jag har hela morgonen med medlidande tänkt på huru odrägligt du måste hafva haft de sista fem dagarne i detta usla näste. Jag har varit uppe sedan